åtta år och dammråtta
Idag har jag köpt godis. När jag stod där vid hyllan full av färger och smaker, och plötsligt fick syn på en sån där choklad med något slags sprit i (som jag ännu inte lärt mig vad det heter...), en sån med guldigt och randigt papper, typ. Ni vet? Då kom ett gammalt minne till mig. Ett minne som jag trodde att jag för länge sedan glömt, för det är ju så mycket som häner i livet och man kan väl ändå inte komma ihåg varendaste liten detlaj av alla soliga lördagar? För detta var en solig lördag. Det är i alla fall så jag minns det. Kanske regnade det, men det tror jag inte. Nej, solen sken. Och jag var nog åtta år. Jag hade precis fått mitt lördagsgodis och låg på vardagsrummsgolvet och åt av det. Denna händelse inträffade nämligen på den tiden då varken jag eller någon i min närhet tyckte att det var något som helst uppseendeväckande med att jag låg på vårt dammiga golv och tryckte i mig sega råttor och ahlgrens bilar. Fåglarna kvittrade denna soliga lördag, men troligtvis var det ingen i vår familj som hörde detta, för vi hade nog Svingelskogen på högstavolym. För er som inte har testat det så kan jag upplysa er om att det finns ett litet problem med att ligga på rygg och äta godis samtidigt som man sjunger med i barnmusikallåtar. Det är möjligt att det finns flera problem, men det kanske största, och framför allt det som jag fick uppleva, är att om man, när man ligger ner, biter i en chokladbit som man tror innehåller just choklad, men som i stället är full med sprit, så resulterar detta i att spriten, som man såklart spottar ut, rinner ned och hamnar i håret. Och för er som inte har testa det så kan jag upplysa er om att det är ganska svårt att få ut chokladsprit ur ett långt blont hår. Jag tror det tog flera dagar. Men det gjorde inget, jag var lycklig ändå. För när man är åtta är kanske det lite chokladspritsslingor i håret det största problemet man har. Och det är ändå ett problem man kan skratta åt.
min jul i ord
Varmchokladfrukost, Carola, Lussekatter, adventskalender, mys, farfarsbullar, farfarsbröd, kramar, hård madrass, dåliga skämt, upwords, kärlek, glädje, sms, superdöd, kusiner, halsont, farmors möttbullar, långpromenad, havslukt, havet, snäckor, sand, vågor, frost och iskalla tår. Dock inget julevangelium, midnattsmässa eller tomtedikt. Men så är ju inte julen slut än heller. Långt ifrån.
all i want for christmas is you
Liten nisse med luva och skägg,
för stor jacka och skor med inlägg.
Väderbitna kinder i rödkantad färg,
knubbig och rund, kort som en dvärg.
Liten nisse promenerar vägen fram,
stannar ett slag, vilar mot en stam.
Ler för sig själv, sätter sig ned,
i handen, en påse från Ullared.
Liten nisse med ögon av förväntan,
spanar, tittar, letar efter jäntan.
Hon, den stora kärleken i hans liv,
en liten bonntös, men ack så attraktiv.
Liten nisse trotsat tomtefar,
lämnat jobbet och den uppgift han har.
Lämnat för en flicka så vacker och unik,
lämnat en karriär så framgångsrik.
Liten nisse ser jacka röd,
skymtar flickan han älskat till sin död.
Flickan vars hjärta han aldrig vann,
flickan som älskade en annan man.
Liten nisse gråter i vinternatt,
trillar ihop, ligger på mage platt.
Önskar sig bort från detta jordeliv,
letar i fickan efter en kniv.
Liten nisse har levt sin sista dag,
blundar och tar ett sista andetag.
Nu dansar tallbarren i armkrok och sjunger på engelska.
Och själv dansar jag balett och sjunger på arabiska.
Triolerna försvinner, skruttpianot klingar flygel och jag svävar högt. Flyger in i en lyktstolpe. Men det gör inte så mycket.
En uppdatering, för just dig.
Jullov.
Skönt.
Välbehövligt.
Terminen har varit jobbig men nyttig. Nedan följer min topp 7 lista (dock inte i någon speciell ordning) över den kunskap jag samlat på mig under min gymnasietid. Jag har lärt mig att:
1. Politik inte är tråkigt. Faktum är att det till och med är roligt.
2. Det går att få (nästan) en hel klass beroende av en bok och en skådespelare.
3. Ingrid Segerstedt måste vara den klokaste (och sötaste) tanten i hela Sverige, Europa, ja till och med hela världen!
4. Det är okej att ta hissen trots att man egentligen inte får. Och om inte dörrarna öppnas är det bara attt åka ned igen och ta trapporna.
5. Hallelujahkören faktiskt går att sjunga, bara kindbenen sitter två meter högre upp.
6. Det finns vanliga stoppknappar på spårvagnar.
7. Det faktiskt inte fungerar att leva ett sånt här liv och att jag måste ändra på något i min tillvaro.
8. Man faktiskt kan börja på gymnasiet och hamna i en jättejättemegahärlig klass och få supergoa lärare. Tro det eller ej.
Skönt.
Välbehövligt.
Terminen har varit jobbig men nyttig. Nedan följer min topp 7 lista (dock inte i någon speciell ordning) över den kunskap jag samlat på mig under min gymnasietid. Jag har lärt mig att:
1. Politik inte är tråkigt. Faktum är att det till och med är roligt.
2. Det går att få (nästan) en hel klass beroende av en bok och en skådespelare.
3. Ingrid Segerstedt måste vara den klokaste (och sötaste) tanten i hela Sverige, Europa, ja till och med hela världen!
4. Det är okej att ta hissen trots att man egentligen inte får. Och om inte dörrarna öppnas är det bara attt åka ned igen och ta trapporna.
5. Hallelujahkören faktiskt går att sjunga, bara kindbenen sitter två meter högre upp.
6. Det finns vanliga stoppknappar på spårvagnar.
7. Det faktiskt inte fungerar att leva ett sånt här liv och att jag måste ändra på något i min tillvaro.
8. Man faktiskt kan börja på gymnasiet och hamna i en jättejättemegahärlig klass och få supergoa lärare. Tro det eller ej.
Ni skulle vart med,
det var magiskt.
Dessutom är mina naglar cirka en centimeter för långa
En gång i tiden kunde jag spela piano. Jag var faktiskt ganska bra. Då kunde jag knappt nå en kvint med mina små fingrar, men jag var ändå rätt så bra. Det är länge sedan. Nu för tiden är jag inte så bra längre. Jag har inte tid med det. Det är pinsamt när man upptäcker att man spelade så mycket bätter för ett år sedan.
fyy på daj
Hur kommer det sig att håret ser mycket längre ut när det är uppsatt än när det är utsläppt? Varför träffar jag mina vänner så sällan när jag saknar dem så mycket? Vad är meningen med att städa rummet när det ändå är lika stökigt dan efter? Vart tog energin vägen? Varför hela jag så tömd på kraft och motivation? En vecka kvar, skärpning!
men du håller ihop bitarna när jag faller isär
Jag vet hur irriterande det är att gå in på en blogg för hundrande gången samma vecka och upptäcka att det fortfarande är samma gamla rubrik som står och skriker. Jag vet hur frustrerande det kan vara. Och jag vet att det är precis så det varit med mig blogg nu. Så, för att göra Sanna nöjd skriver jag ett litet inlägg. Det är inte speciellt genomtänkt och har inte direkt någon poäng. Jag skulle kunna berätta om min karriär som åsna eller om hur mycket jag måste plugga eller om hur kul det ska bli på tisdag. Men jag orkar inte riktigt gå in på det. Det är så mycket som händer just nu. Jag känner mig som en liten studsboll som blir omkringstudsad. Jag kastas hit och dit och hinner aldrig riktigt landa någonstans. Ganska frustrerande faktiskt. Hej, hjälp mig på ordning på livet.
Dagarna är för långa. Och jag är på tok för kort. Bara 1.64 faktiskt.
Det stämmer inte alls som de säger, att dagarna blir korta på vintern. Bara för att solen går ned tidigare. Det är dumt att säga så. Ja, rent ut sagt korkat. För man går ju inte och lägger sig halv fyra. Och sover inte till halv tio. Utan det enda som händer är att dagarna blir ännu längre och mörkare och seagare. Inte okej.
Livet är bajs.
Bajs är ett fult ord, jag vet. Men livet är bajs. Eller i alla fall skit. Jag är så trött på allting att jag inte vet vart jag ska göra av mig själv.
jag kanske ska bli buddhist?
Jag önskar mig ingenting i julklapp. Jag är trött på att julen bara handlar om julklappar. Jag är trött på tomten och önskelistor. Inte så att jag har något emot julklappar. Inte egentligen. Julklappar är mysigt, så länge det bara är lite. Inte för mycket. Och så länge julklappar inte är julen.
Love actually
Folk är för sega på att uppdatera sina bloggar. Jag saknar klass 1b. Min lillebror kan omöjligt vara tyst. Godisbanen de tog med hem ser missanpassad ut på vårt soffbord. Jag hade en fin dröm i natt. Nästa vecka ska jag spela åsna. Jag känner mig lite förvirrad. Pianomusik kan låta helt magiskt. Min näsa snorar fortfarande. Jag önskar att jag levde i en romantisk komedi. Fast utan mode och pengar och lyx. För det är bara överskattat.
Livet ÄR orättvist.
Jag är frisk nu. Helt frisk, försöker jag intala mig själv. Jag kunde sova ända till klockan tio, utan att vakna av hostattacker eller feber. Jag kunde gå upp för trappan i ett normalt tempo (och dessutom bära på sju stycken böcker), utan att hosta en enda gång. Det är ett framsteg! Jag har bara nysit en gång under morgonen och bara snytit mig två. Jag har inte ätit en enda halstablett. Jag är frisk. Okej, kanske inte helt. Fortfaranade är jag ganska hes. Men jag kan göra mig förstådd genom att prata nu, folk hör vad jag säger. Och fortfarande har jag lite ont i huvudet. Men jag kan gå och koka te själv utan att hela rummet snurrar. Jag är tillräckligt frisk!
Men ändå är det synd om mig. Det är mer synd om mig nu än när jag hade 40 graders feber och inte kunde andas eller prata eller gå. För mina föräldrar håller inte med om att jag är tillräckligt frisk. De låter mig inte gå på julmarknaden. De påstår att jag kommer smitta alla jag möter och att mormor kommer svimma om hon ser mig där. Men det är ju bara i början av en förkylning man smittar, det vet jag. Och mormor kan jag allt hantera.
Jag har nog inte missat en enda julmarknad i hela mitt liv. Och det finns ingenting, absolut ingenting, som är så mycket tradition som farfars korvar, jultomten i förrådet, folkhysterin, godisbananerna, lilla luciatåget, stora luciatåget, vasa brass, morfars trätombola, alla lotter, alla blommor, alla kakor och alla glada människor. Ingenting. Inte kalle anka klockan tre, julbord med farmors köttbullar och mormors jansson, dans runt granen och jultomten. Allt det där klarar man sig utan, såå mycket tradition är det faktiskt inte. Julmarknaden, däremot, att missa den är en k a t a s t r o f. Det är omöjligt att få någon som helst julkänsla utan den. Stackars, stackars mig.
Men ändå är det synd om mig. Det är mer synd om mig nu än när jag hade 40 graders feber och inte kunde andas eller prata eller gå. För mina föräldrar håller inte med om att jag är tillräckligt frisk. De låter mig inte gå på julmarknaden. De påstår att jag kommer smitta alla jag möter och att mormor kommer svimma om hon ser mig där. Men det är ju bara i början av en förkylning man smittar, det vet jag. Och mormor kan jag allt hantera.
Jag har nog inte missat en enda julmarknad i hela mitt liv. Och det finns ingenting, absolut ingenting, som är så mycket tradition som farfars korvar, jultomten i förrådet, folkhysterin, godisbananerna, lilla luciatåget, stora luciatåget, vasa brass, morfars trätombola, alla lotter, alla blommor, alla kakor och alla glada människor. Ingenting. Inte kalle anka klockan tre, julbord med farmors köttbullar och mormors jansson, dans runt granen och jultomten. Allt det där klarar man sig utan, såå mycket tradition är det faktiskt inte. Julmarknaden, däremot, att missa den är en k a t a s t r o f. Det är omöjligt att få någon som helst julkänsla utan den. Stackars, stackars mig.
Det är mysigt att vara sjuk, att ligga under soffan i filten och dricka böcker och läsa te. Men det är inte mysigt att vara så mycket sjuk.
Jag klagar över att jag alltid har så dålig tajming. De gånger jag blir sjuk krockar det alltid med något vitkigt. Julavslutningen i femman, vårkonserten i sexan, ridlägret sommaren mellan sjunan och åttan, skolstarten i åttan, carolakonserten i nian, rent i våras, hönö i somras, och nu Hallelujahkören på söndag, julmarknad på lördag, bio på lördag, musiklektion i morgon, sånglektion, engelska boksamtal på månadg, kören igår, kören nästa vecka, helene sjöholm om mindre än två veckor, glulp. Jag har verkligen dålig tajming.
Men pappa påpekar att det inte spelar någon roll när jag blir sjuk för det krockar ändå alltid med något i mitt liv. Jag har är rädd att han har rätt, att det ligger något i det.
Men det gör inte problemet mindre.
Men pappa påpekar att det inte spelar någon roll när jag blir sjuk för det krockar ändå alltid med något i mitt liv. Jag har är rädd att han har rätt, att det ligger något i det.
Men det gör inte problemet mindre.
Hela vägen hem från skolan satt jag och irriterade mig på att jag åkte baklänges. Precis som om det skulle spela någon roll.
Hollokolkja. filadelfiaost med sirapssmör och madelsmak. gurkmeja med gurklukt och bostongurka i spenatröra med lingonsås. åh vad jag önskar jag kunde beskriva mitt humör på ett bättre sätt. men det går inte. jag känner mig bara helt postitjorvokorvi. hej molnen.
Det är 77 000 personer inloggade på bilddagboken, har inte folk något liv?
Och återigen har jag lyckats. Här sitter jag kvällen innan gruppförhöret i historia och har inte pluggat någonting. I stället har jag photoshopat ihop det snyggaste julkortet ever. Frågan är om Paul kommer godkänna det som en ursäkt...
