i wanna grow old with you
Egentligen borde jag inte sitta här. Egentligen borde jag måla skärningspunkter och räkna rikningskoefficienter. Istället funderar jag över livet och filosferar kring framtida yrken. När man filosoferar kring framtida yrken kan man gå in på arbetsförmedlingen.se och få ett intressetest på 60 frågor om datorer och kossor och elinstallation. När man är klar och har kryssat i antingen "inte alls", "en del", "ganska" eller "mycket" som svar på frågor om hur intersserad man är av att måla ritningar till bastusar eller underhålla lågstadiebarn, så får man väldigt många förslag på olika områden och yrken som arbetsförmedlingen tror att man tycker om.
Längst ner på min lista, det som arbetsförmedlingen tror att jag tycker minst om, kom Hantverk och Att köra fordon. De hade inte en enda "intresseplupp". Sen kom Industriell tillverkning och data/it, på delad plats precis under Konstruera/mäta/rita och Exprimentera/forska.
Längst upp på min lista kom Teater/musik/film. Det var nog för att jag hade svarat "ganska" eller "mycket" på typ åtta frågor som handlade om att lyssna/spela/komponera/praktisera musik. Fast det är ju inget jag vill arbeta med, direkt. Men det kunde ju inte arbetsförmedlingen veta.
Om man ändå skulle vilja jobba med Teater/musik/film kan man bli dansare, sångare, musiker, skådespelare, regissör, kyrkomusiker, författare, scripta, diskjockey eller ljudtekniker. Det är lätt att få jobb som kyrkomusiker. Men då måste man tycka om musik och kyrkan och att träffa människor och att jobba sena kvällar och långa helger. För att bli författare måste man ha tålamod och talang och en hel del tur. Annars är det kört.
På andra plats på min lista kom Informera. Om man vill jobba med det så kan man bli Översättare, Journalist, Tolk, Bibliotikarie, Guide och en hel del andra saker. Bibliotikarie skulle nog passa mig. Det skulle nästan vara som att bo på ett bibliotek. Men för att bli bibliotikare måste man först bo några år i Borås, Lund, Växjö, Uppsala eller Umeå. I Borås regnar det alltid och Umeå ligger väldigt lång bort.
Jag får se hur jag gör. I värsta fall får jag väl bli präst eller pastor eller församlingspedagog. Det låter mysigt, men man måste vara medlem i Svenska kyrkan och enligt arbetsförmedlingen så är prästyrket mer än bara ett yrke. Det handlar också om livshållning och personlig tro. Det låter seriöst. Men yrkeslivet är nog ganska seriöst. Vi får se hur det blir. Nu ska jag räkna matte. God natt.
Längst ner på min lista, det som arbetsförmedlingen tror att jag tycker minst om, kom Hantverk och Att köra fordon. De hade inte en enda "intresseplupp". Sen kom Industriell tillverkning och data/it, på delad plats precis under Konstruera/mäta/rita och Exprimentera/forska.
Längst upp på min lista kom Teater/musik/film. Det var nog för att jag hade svarat "ganska" eller "mycket" på typ åtta frågor som handlade om att lyssna/spela/komponera/praktisera musik. Fast det är ju inget jag vill arbeta med, direkt. Men det kunde ju inte arbetsförmedlingen veta.
Om man ändå skulle vilja jobba med Teater/musik/film kan man bli dansare, sångare, musiker, skådespelare, regissör, kyrkomusiker, författare, scripta, diskjockey eller ljudtekniker. Det är lätt att få jobb som kyrkomusiker. Men då måste man tycka om musik och kyrkan och att träffa människor och att jobba sena kvällar och långa helger. För att bli författare måste man ha tålamod och talang och en hel del tur. Annars är det kört.
På andra plats på min lista kom Informera. Om man vill jobba med det så kan man bli Översättare, Journalist, Tolk, Bibliotikarie, Guide och en hel del andra saker. Bibliotikarie skulle nog passa mig. Det skulle nästan vara som att bo på ett bibliotek. Men för att bli bibliotikare måste man först bo några år i Borås, Lund, Växjö, Uppsala eller Umeå. I Borås regnar det alltid och Umeå ligger väldigt lång bort.
Jag får se hur jag gör. I värsta fall får jag väl bli präst eller pastor eller församlingspedagog. Det låter mysigt, men man måste vara medlem i Svenska kyrkan och enligt arbetsförmedlingen så är prästyrket mer än bara ett yrke. Det handlar också om livshållning och personlig tro. Det låter seriöst. Men yrkeslivet är nog ganska seriöst. Vi får se hur det blir. Nu ska jag räkna matte. God natt.
det bubblar
Jag snuvar och snorar och har snart snytit slut allt snytpapper (försök säga det snabbt fem gånger). Och jag dricker te med honung och saft med sugrör och halstabletter med bubblor. Jag läser om liberaler och skiver om radikaler och tänker på socialer. Jag tror jag är förkyld. Det är typiskt. Jag vill inte vara förkyld, speciellt inte på onsadagar. Andra dagar gör det inget om jag snorar lite. Det är mest mysigt. Det känns höstigt, med de färgglada träden och luften som är kall och näsan som rinner. Åh. Men onsdagar är ingen bra dag att vara höstig på. För då kan jag inte andas när jag klättrar upp till Fässbergskyrkan och orgeln, och jag vågar nästan inte gå till kören för om Eva hör att jag är snuvig så slänger hon ut mig. Och jag vill inte bli utslängd. Speciellt inte på onsdagar. För då är himlen så där ovanligt stjärnklar och tågen till Lindome går så där ovanligt snabbt och jag är så där ovanligt glad. Onsdagar är den nya dagen.
ni är bra
Jag träffar min släkt alldeles för sällan. Det tänkte jag på igår när jag åt minitomater och marsipantårta i morfars knä och diskuterade stickning och strumpor med mormor och farmor och kramade farfars mysiga mage och lekte med mina kusiner och myste med mina mostrar. Jag tycker om dem, så väldigt väldigt väldigt mycket. Och jag är så väldigt väldigt väldigt glad att de finns och att de vill äta tårta och dricka kaffe tillsammans med mig. Fast jag gillar ju inte kaffe. Men ändå.
Fina församling
Jag älskar er.
i din öppna famn
Ikväll har jag lekt småbarnsföräldrer och supernany, i ett litet hus med branta trappor och söta tapeter. Jag har bytt blöjor, byggt klosstorn, läst bilderböcker och kokat havregrynsgröt i mickron. En minut och 30 sekunder i en blå skål. Mjölk i ett glas brevid. Äppelmoset ska inte kokas.
Pyamas på bordet, vagnen i hallen, maten i kylen, blöjor i skåpet, nycklar i fickan, skötbord på golvet, haklapp på bänken. Och så ett barn mitt i allt. Och en fläckig katt. Det är sannerligen mycket att tänka på.
Under fem timmar har jag nynnat vaggvisor och sjungit barnsånger, hittat på sagor och borstat små små tänder med blå blå borste. Jag har insett att en väldigt liten människa kan låta väldigt mycket. Speciellt när den är trött. Eller arg eller hungrig. Eller ledsen eller har ont eller behöver en ny blöja. Speciellt när man inte förstår vad det är den vill.
Småbarnsföräldrar måste ha grymt bra tålamod. Jag är grymt imponerad av småbarnsföräldrar. På ett sätt som jag inte var tidigare.
Nu ska jag sova. I morgon åker vi till Strandgården. Tidigt. Jag har inte packat. Men det gör inget. Vi kommer få det mysigt ändå. För på Strandgården kan man gå slappaa havspromenader och äta glass med tio kulor och sova i rum med tunna väggar och prata igen all tid och leka med barn och prata med pensionärer och spela golf och chilla med Gud. Det blir nice. Det är välbehövligt.
Pyamas på bordet, vagnen i hallen, maten i kylen, blöjor i skåpet, nycklar i fickan, skötbord på golvet, haklapp på bänken. Och så ett barn mitt i allt. Och en fläckig katt. Det är sannerligen mycket att tänka på.
Under fem timmar har jag nynnat vaggvisor och sjungit barnsånger, hittat på sagor och borstat små små tänder med blå blå borste. Jag har insett att en väldigt liten människa kan låta väldigt mycket. Speciellt när den är trött. Eller arg eller hungrig. Eller ledsen eller har ont eller behöver en ny blöja. Speciellt när man inte förstår vad det är den vill.
Småbarnsföräldrar måste ha grymt bra tålamod. Jag är grymt imponerad av småbarnsföräldrar. På ett sätt som jag inte var tidigare.
Nu ska jag sova. I morgon åker vi till Strandgården. Tidigt. Jag har inte packat. Men det gör inget. Vi kommer få det mysigt ändå. För på Strandgården kan man gå slappaa havspromenader och äta glass med tio kulor och sova i rum med tunna väggar och prata igen all tid och leka med barn och prata med pensionärer och spela golf och chilla med Gud. Det blir nice. Det är välbehövligt.
Ett inlägg utan ironi.
Rubriken lät otroligt ironisk, men det är den faktiskt inte.
Jag har lärt mig älska tysk opera. Visst är det helt underbart vackert?
The sucker's kiss
"If nothing is all you've got, then nothing is all you can loose."
stjärnor finns fast de inte syns.
Jag vill så gärna skriva att det är stjärnklart ute ikväll. Att jag har så ovanligt svårt att koncentrera mig på matten eftersom jag har hela universum utanför köksfönstret. Jag vill så gärna skriva det, för jag önskar att det var så, för det känns som att det är så, i hela mig. Ikväll är en bra kväll, på alla sätt. Men det spelar ingen roll. För ute i mökret, ovanför Lindome kyrka och grannens plommonträd, finns det inga sjtärnor. Inte en enda. Det är väldigt synd.
.
Jag vet en bok som ingen borde läsa. Vi ses i helvetet, heter den, av Ulrika Sundbäck. Den är hemsk. Och den är inte ens hemskt bra, utan bara hemskt hemsk. På ett jobbigt sätt, så det är jobbigt att läsa, så man får ont i magen. Den handlar om två korkade tjejer och ett bortglömt barn som ingen bryr sig om. Barnet kallas för Det och på sidan 132 blir det dödat av sin mamma. Nu avslöjade jag handlingen. Synd, om någon hade tänkt läsa den, trots att den är så hemsk.
Grattis fina pappa
Idag får pappa bygga så många högtalare han vill, utan att ta hänsyn till sura och irriterande grannar. Och idag behöver inte pappa laga någon mat, fast han egentligen tycker det är ganska mysigt, och fast att jag vet att han gärna gör det. Mycket hellre än att skjutsa till badmintonträning. Fast idag får pappa köra till badmintonträning ändå. För idag fyller pappa år och det firar vi med rosa ballonger och lövbiffsgryta med stark sås. Då får grannen stå ut med lite högtalarbygge några timmar under altanen. Det är inte mer än rättvist.
jag är kär.
Jag har lyssnat på den här låten i tre dygn, ungefär. Oavbrutet. Det är lite läskigt. Jag brukar inte bli besatt. Inte så mycket i alla fall. Inte så att jag pratar om en film eller en TVserie hela tiden, eller ständigt citerar en gammal man med vitt skägg (som inte är Gud). Den biten brukar andra i min närhet sköta. Men nu har jag åkt dit ändå. Alldeles jättetotalt. För en endaste liten låt. Men ärligt talat, lyssna på hans röst. Och på pianot. Och trummorna. Och texten. Tjena, texten. Jag dör.
i ett tegelhus vid torget
Om jag hade ett bibliotek skulle jag bo där jämt. Dygnet runt, året om. Jag skulle sova där och äta där, och andas och måla naglarna. Ljust rosa. Eller kanske lite mörkare grönt. För att få lite variation, liksom. Lite nytt. Jag skulle kunna bo där med mina målade naglar och utslitna böcker och sköna fotöjler. Och bara bo. Det är ju det man gör i ett hem. Man bor där och känner sig hemma. Och så dricker man te. Det skulle jag också göra i mitt bibliotek, hela tiden. Fast inte grönt te. Och inte svart te utan mjölk.
Jag skulle kunna bo i mitt bibliotek och andas damm och spännande romaner, på svenska, engelska och ryska. Fast ryska skulle jag ju inte förstå, men det spelar ingen roll. Kanske har de ryska böckerna ovanligt fina bokryggar. Coola bilder och författare med fräcka namn. Det skulle vara grymt.
Och om jag bodde i ett bibliotek så skulle jag kunna läsa alla böcker jag såg, de jag kände och de jag inte kände. Från pärm till pärm, flera gånger om. För det skulle jag ha tid för, om jag bodde i ett bibliotek. Då skulle jag ha tid för allt, för där är så tyst.
Det finns ett bibliotek på Mölndals bro. Där får man inte bo. Men man kan låna böcker där, och låtsas att man bor där, i alla fall en liten stund. Tills bussen går, hem. Om man stänger av mobilen så man inte ser vad klockan är så kan man låtsas en stund till. Då kan man strunta i bussen och stanna i biblioteket och leka att man bor där, så länge man vill. Fast då ska man inte ha så mycket kläder på sig och inte så tung väska. För om man har det blir man väldigt varm och får lite ont i ryggen. Det vet jag, av egen erfarenhet.
Jag skulle kunna bo i mitt bibliotek och andas damm och spännande romaner, på svenska, engelska och ryska. Fast ryska skulle jag ju inte förstå, men det spelar ingen roll. Kanske har de ryska böckerna ovanligt fina bokryggar. Coola bilder och författare med fräcka namn. Det skulle vara grymt.
Och om jag bodde i ett bibliotek så skulle jag kunna läsa alla böcker jag såg, de jag kände och de jag inte kände. Från pärm till pärm, flera gånger om. För det skulle jag ha tid för, om jag bodde i ett bibliotek. Då skulle jag ha tid för allt, för där är så tyst.
Det finns ett bibliotek på Mölndals bro. Där får man inte bo. Men man kan låna böcker där, och låtsas att man bor där, i alla fall en liten stund. Tills bussen går, hem. Om man stänger av mobilen så man inte ser vad klockan är så kan man låtsas en stund till. Då kan man strunta i bussen och stanna i biblioteket och leka att man bor där, så länge man vill. Fast då ska man inte ha så mycket kläder på sig och inte så tung väska. För om man har det blir man väldigt varm och får lite ont i ryggen. Det vet jag, av egen erfarenhet.
snart körkort och halvt rösträtt
Jag körde bil på krokiga vägar genom Hällesåker och parkerade mitt emellan två parkeringsrutor utanför en lågstadieskola i skogen. Sen gick jag in genom en dörr under svenska flaggan och hamnade i klass 2A:s klassrum med alfabet och teckningar på väggarna. Jag valde en gul, en vit och en rosa vallapp och sen ställde jag mig vid diskbänken och tryckte ner dem i kuvert som jag slickade igen och lämnade till en gubbe med glasögon och grön skjorta. Sen övade jag start i backe och sladdade runt lite i gruset och körde hem igen. Det är inte klokt vad vuxen jag känner mig.
seasons of love
För gammal vänskap och flygturer från träd och resor i tidsmaskin. Långa regnställspromenader, klassiska picknickpicknickar och oslagbara kladdkakskvällar. Tack.
smygreklam
Jag har www.godstart.se som startsida på min dator. Det är en bra startsida. Den skänker massa pengar till sjuka barn och misshandlade kvinnor och halvdöda isbjörnar. Den visar hur vädret ska bli på måndag och vilka program som går på TV och vem som har namnsdag. Längst ut till vänster kan man välja länkar till sidor som man ofta är inne på. Bloggen, till exempel, och facebook. Om man behöver söka efter fakta om celler på google eller wikipedia eller lyssna på en bra låt på youtube, så kan man göra det där, samtidigt som man skänker massa pengar till de som behöver det. Utan att man behöver betala ett endaste litet öre. Det är jättebra.
www.godstart.se är en god sida, för en godare värld. Fast det står inte bara goda saker där. Längst ut till höger, nedanför namnsdagsnamnen så finns de senaste nyheterna från GP. Där står det just nu om en rånad bensinmack i Bergsjön och en rånad livsmedelsbutik i Olofstorp och tre unga knivskurna halvmördarde män. Alltihop på en och samma lördagseftermiddag. I Sverige, i närheten av Götegorg. Det är läskigt. Det är sjukt.
www.godstart.se är en god sida, för en godare värld. Fast den har en liten bit kvar. För den här världen är inte helt god än. Men jag jobbar på att rädda den. Ju mer jag undviker att skriva på mitt NOarbete och istället surfar runt på mina godstart.se-länkade mammabloggar, så kommer jag samla ihop jättemycket pengar. För allting handlar ju om pengar. Not. Men ändå.
www.godstart.se är en bra startsida. Om du också gör den till din startsida så kommer den här världen bli en lite bättre värld lite snabbare. Det blir grymt.
www.godstart.se är en god sida, för en godare värld. Fast det står inte bara goda saker där. Längst ut till höger, nedanför namnsdagsnamnen så finns de senaste nyheterna från GP. Där står det just nu om en rånad bensinmack i Bergsjön och en rånad livsmedelsbutik i Olofstorp och tre unga knivskurna halvmördarde män. Alltihop på en och samma lördagseftermiddag. I Sverige, i närheten av Götegorg. Det är läskigt. Det är sjukt.
www.godstart.se är en god sida, för en godare värld. Fast den har en liten bit kvar. För den här världen är inte helt god än. Men jag jobbar på att rädda den. Ju mer jag undviker att skriva på mitt NOarbete och istället surfar runt på mina godstart.se-länkade mammabloggar, så kommer jag samla ihop jättemycket pengar. För allting handlar ju om pengar. Not. Men ändå.
www.godstart.se är en bra startsida. Om du också gör den till din startsida så kommer den här världen bli en lite bättre värld lite snabbare. Det blir grymt.
kärlek.
Jag tycker om mina vänner, så sjukt mycket.
Nu måste jag plugga NO, så sjukt mycket.
Puss på det.
nu
Det senaste dygnet har jag läst ut en bok, färgat håret och promenerat genom lindome, tre gånger. Men jag har inte pluggat engelska, svenska, matte eller NO. Jag har inte diskat eller tvättat eller lärt mig att gå på rätt sida vägen, trots att det finns en nymålad gångbana. Jag har inte ens läst artikeln som handlar om att skjuta upp saker. De skulle jag verkligen behöva.
personporträtt
Om jag någon gång på riktigt skulle få för mig att bli journalist, snälla, lova att stoppa mig då. Jag är nämligen rätt övertygad om att det skulle bli en katastrof. Jag skulle sittta uppe hela nätterna och dricka ljummet te och formulera om meningar och förlora hela mitt sociala umgänge. Det skulle inte vara bra alls. Dessutom är jag för mesig. Jag är rätt kass på att intervjua folk och fråga ut dem och få dem att säga saker som är kul att skriva om. Och så är jag rädd för kända människor också. Såna där jättekända, alltså. Kändisar.
en uppdatering av nuet
Igår var jag hos min mysiga farmor som fyllde år. Idag har jag övningskört genom Mölndal och körde nästan av vägen efter korsningen vid Ericsson. Där var det vägarbete, cyklar och små blå bilar och stora blinkande brandbilar i racerfart. Det var läskigt. Nu ska jag räkna matte och skriva klart en intervju och öva lite drillar i e-moll. Sen ska jag sova. Det ska bli skönt.
ja.
Med risk för att låta som min kära vän Anna Hildesson, så tänkte jag nu uppmärksamma världen på ett grymt fint bokcitat. Inte från fantasyvärlden, utan från 40-talets Paris och Graham Greenes fina "Den tionde mannen".
"Om man älskar ett ställe tillräckligt behöver man inte äga det; det räcker för en att veta att det är skyddat och oförändrat - eller förändrat bara på det naturliga sättet av tiden och omständigheterna."
Visst är det så att man får en liten tår i ena ögat? Fint. Sant.
"Om man älskar ett ställe tillräckligt behöver man inte äga det; det räcker för en att veta att det är skyddat och oförändrat - eller förändrat bara på det naturliga sättet av tiden och omständigheterna."
Visst är det så att man får en liten tår i ena ögat? Fint. Sant.
läskigt logiskt
Matte är ganska coolt ändå. Om man tänker efter. Det är så väldans logiskt. Egentligen är det bara en massa obetydliga siffror som inte spelar någon direkt roll, men de hänger ändå ihop. På ett jättelogiskt sätt. Hur man än gör (så länge man gör rätt) och vilka siffror man än använder (så länge man använder rätt siffor) så blir det alltid rätt. Det är väldigt coolt. Det är lite som med människokroppen och universum och skalbaggar. Så fruktansvärt uttänkt och välplanerat. Så nästan läskigt logiskt. Gud är nästan läskigt logiskt. Det är inte jag.
ingenting är omöjligt
Jag gjorde det faktiskt. Jag cyklade till skolan. Det var fint väder och kallt i luften och cykelbana hela vägen. Jag hade vantar, men frös om tårna. Nu har jag bevisat att ingenting är omöjligt.
if tomorrow will never come
Det pirrar i tårna när jag tänker på i morgon. Nu kan jag nästan inte komma undan längre. Tänk, tänk om jag faktiskt gör det. Det är ju helt sjukt i så fall. Men först ska jag dricka te och sen ska jag sova. Sen, sen får vi se.
Tjejgruppen.
Det är torsdag och det känns lite tomt utan er.
Torsdag? Skrev jag just torsdag? Ja, det gjorde jag. Konstigt. Det är ju tisdag. Men tomt känns det i alla fall. Och saknar er, det gör jag. Och jag saknar våra tetorsdagar och bönelappar och flummiga diskussioner om döden och seriösa samtal om livet. Jag saknar tjejgruppen. Hur löjligt namnet än är. Egentligen.
Torsdag? Skrev jag just torsdag? Ja, det gjorde jag. Konstigt. Det är ju tisdag. Men tomt känns det i alla fall. Och saknar er, det gör jag. Och jag saknar våra tetorsdagar och bönelappar och flummiga diskussioner om döden och seriösa samtal om livet. Jag saknar tjejgruppen. Hur löjligt namnet än är. Egentligen.
inte långt bort
På golvet i kapprummet, i en hög i hörnet, lekte vi jul. Vi sjöng advetssånger och luciasånger och kom nästan försent till Holgers lektion om linjära funktioner. Vi lekte december och adventskalender och fantiserade om julgransglitter och diskuterade snöslask och vinterjackor. Vi hittade bortglömda sånger och glömde bort hittade sånger. De stackars små ettorna, som är både större och längre, gick förbi några gånger. Kanske trodde de också att det var jul.
höstskog.
Idag har vi haft picknick, långt in i skogen, mitt i en grushög, mitt på en stig. Med älgar och fästingar, nybakta bullar, hembakta smörgåsar och myggbett. I skogen bakom huset, i skuggan under träden, nära en fårhage utan öppning och slut. Där hade vi försenad födelsedagspicknick. Med riktig rödrutig picknickkorg. Med riktiga vänner som träffas alldeles för sällan. Det var mysigt. Sen kom en hund som man lätt kunde missta för en varg och sen tog vägen slut och plötsligt var vi vid en sjö som vi kände mycket väl. Då gick vi hem.
Glädje.
slut
Igår var jag på stadspromenad i vackra Göteborg och halkade omkring på gula höstlöv. Flera gånger var jag nära att trilla, mitt på gatan, rakt på rumpan. Inte så konstigt, egentligen, för höstlöv kan bli ruskigt hala. Speciellt när de är blöta. Speciellt när det är höst.
Nu är det september och det är 17 grader varmt ute. Vi har gått en hel vecka i skolan och börjat lära känna en nya klass. Vi har lyssnat på lärare och liberaler, ätit vårrullar med te-touch och studerat mattelärarens munceller i mikroskop. 400 gånger förstorat. Sommaren är faktikst officiellt slut.
Sommaren är officiellt slut och det är lite sorgligt. Nu är det slut på havsbad, nattpromenader, raberberpajer och böcker i hängmattan. Jag älskar hängmattan. I sommar har jag legat där och läst 3,5 Harry Potterböcker, 216 Klarakapitel och tre meningar från "Die Kinder aus der Krachmacherstrasse". Volfgang Amadeus Mozarts självbiografi, baksidetexten på "Körkortsboken" och en hel del annat spännande. Jag kommer sakna hängmattan i höst. Det kommer jag faktiskt.
Nu är det september och det är 17 grader varmt ute. Vi har gått en hel vecka i skolan och börjat lära känna en nya klass. Vi har lyssnat på lärare och liberaler, ätit vårrullar med te-touch och studerat mattelärarens munceller i mikroskop. 400 gånger förstorat. Sommaren är faktikst officiellt slut.
Sommaren är officiellt slut och det är lite sorgligt. Nu är det slut på havsbad, nattpromenader, raberberpajer och böcker i hängmattan. Jag älskar hängmattan. I sommar har jag legat där och läst 3,5 Harry Potterböcker, 216 Klarakapitel och tre meningar från "Die Kinder aus der Krachmacherstrasse". Volfgang Amadeus Mozarts självbiografi, baksidetexten på "Körkortsboken" och en hel del annat spännande. Jag kommer sakna hängmattan i höst. Det kommer jag faktiskt.
jul, jul, strålande jul
Vi har julstämning i köket, med vacker musik och nyskalade tomater. Det är mysigt.
ett mysigt beroende
Den senaste tiden har jag framkallat ett beroende. Inte ett farligt beroende, hoppas jag. Inte ett sånt där som man dör eller blir galen av. Mer ett sånt som man sitter uppe alldeles för länge med, fast hjärnan redan sover och fötterna också. Man sitter uppe och försöker komma på krångliga ord som innehåller omöjliga bokstavskombinationer och får panik så fort man ser skymten av ett Z. Man sitter uppe och lanar. Precis som min lillebror gör. Fast inte läskiga krigsspel, utan coola bokstavsspel. Man spelar alfapet, online, mot andra människor. Och förlorar. Det gör i alla fall jag. Hela tiden. Fast det är väldigt roligt. Ett mysigt beroende.
hej huvudvärk
Om det är så här tosdagarna kommer se ut framföver. För lite sömn, för mycket regn och alldeles för många teoretiska ämnen efter varandra. Oavbrutet. Till klockan tjugo i fem. Och snart mörker på vägen dit och mörker på vägen hem, och redovisningar, läxförhör, prov och inlämningsuppgifter. I alla teoretiska ämnen. Grupparbeten, kramar och kidnappade skåp. Om det är så torsdagarna kommer se ut framöver. Då vill jag nog inte vara med så länge till.
(fast det är inte riktigt så illa som det låter. takterassen och christers majs är helt okej, psykologin och klasskompisarna är mer än okej. men ändå. tjugo i fem.)
(fast det är inte riktigt så illa som det låter. takterassen och christers majs är helt okej, psykologin och klasskompisarna är mer än okej. men ändå. tjugo i fem.)
heal the world
Jag borde inte skriva ett blogginlägg nu. Det borde jag verkligen inte. För jag är så otroligt arg. Jag borde inte skriva vad jag är arg på, för då blir jag ännu argare. Då skriver jag bara massa omogna och obegripliga saker som ingen riktigt förstår, för det är ju så ofattbart, egentligen. Så ogreppbart och så osmart. Så korkat, rent ut sagt. Faktiskt.
Därför tänker jag istället skriva om hur bra den här dagen har varit. För den har varit bra. Hur bra som helst. En av de bästa på länge. Faktiskt.
Det är inte så konstigt egentligen, för hur skulle en perfekt dag kunna bli obra? Hur skulle en schemafri dag kunna bli dålig, när den innehåller sovmorgon till elva och frukost till halv tolv, orgellektion med underbar lärare, besök på underbar bokhandel och fika med underbar vän och underbart te (underbart är det nya ordet). Härlig eftermiddagspromenad, mysig minikör, skum kebabkiosk, byxor med hål, gungor på lekplats, en hel del snurriga diskussioner och mycket kärlek.
Den här dagen har varit hur bra som helst. Och nu är jag hur glad som helst. Tänka sig, vilken vändning. Allt går med tankekraft. Nej, inte allt, men det mesta. Faktiskt.
Därför tänker jag istället skriva om hur bra den här dagen har varit. För den har varit bra. Hur bra som helst. En av de bästa på länge. Faktiskt.
Det är inte så konstigt egentligen, för hur skulle en perfekt dag kunna bli obra? Hur skulle en schemafri dag kunna bli dålig, när den innehåller sovmorgon till elva och frukost till halv tolv, orgellektion med underbar lärare, besök på underbar bokhandel och fika med underbar vän och underbart te (underbart är det nya ordet). Härlig eftermiddagspromenad, mysig minikör, skum kebabkiosk, byxor med hål, gungor på lekplats, en hel del snurriga diskussioner och mycket kärlek.
Den här dagen har varit hur bra som helst. Och nu är jag hur glad som helst. Tänka sig, vilken vändning. Allt går med tankekraft. Nej, inte allt, men det mesta. Faktiskt.
Saker jag glömmer när jag spelar piano
12 saker jag glömmer att göra när jag spelar piano,
i bokstavsordning, från A till Ä:
- andas
- blinka
- dammsuga
- dricka te
- kissa
- kramas
- sträcka ut ryggen
- svara på sms
- svälja
- tänka
- vädra tårna
- äta
Kvällens utmaning - vacker, men omöjlig, musik av Chopin, min hjälte.
underbart är ordet
Underbara väder. Underbara sol. Underbara fika. Underbara jos. Underbara piano. Underbara Sinntorp. Underbara nyklippta gräsmatta. Underbara nyskrivna noter. Underbara slajmiga kärleksmums. Underbara vänner. Underbara pianolärare. Underbara fröken Olsson. Underbara veggomat. Underbara takterass. Underbara gröna toalett. Underbara ISGY. Underbara 761-buss. Underbara senapsgula leggins. Underbara septembergula björklöv. Underbara åker. Underbara Gud. Underbara thaimat. Underbara liv.
(visst är "underbara" ett konstigt ord?)
(visst är "underbara" ett konstigt ord?)
