Jag älskar första advent, ni vet. Det är typ bästa helgen på hela året. Med snö och pepparkakor och gigantisk kör och Dotter sion och Håkan och Hosianna och allt annat.

Efter vissa pikar om dålig uppdatering, kommer här en kort sammanfattning över den senaste veckan i mitt liv:

- 10 000 tecken text inlämnat till Karin, om Pingstkyrkans second hand. Lätt stressigt, men ganska mysigt.

- Några softa skoldagar med tidiga eftermiddagar och ett julpyntat Göteborg. MYS.

- Fyra timmar på scen, i olika konserter och föreställningar. Fyrhändigt piano, fin körsång, tysk operaduett och Debussy-reunion. Svettigt.

- Lunch på stan x 5. Dyrt. (jag måste seriöst börja äta i bamba. både för ekonomin och hälsan)

- Popkorn och luciatåg och clementiner i överflöd. Jul.

- Skivinspelning, söndagsskola och blöta snögubbar. Barn.

- Parmiddag på Bamboo och släktmiddag i Bua. Kusiner, farföräldrar och god mat. Mycket trevligt.

- Bio x 2. Med världens sötaste kusin i 3D (inte kusinen alltså) och världens coolaste Harry på kvällen. Åh. Till alla människor i hela världen (eller, i alla fall de som ser det här..) vill jag säga: Läs böckerna. Se filmerna. Grymt.

- Pepp inför tal som inte blev av pga spårlöst försvunnen lärare.

- Passinförskaffning och textinspelning med en viss Schmidie. Och djupa tankar om framtiden. Kommer jorden gå under?

Det var nog veckan i kortversion. Just nu befinner jag mig på världens minsta och mysigaste trafikskola. Här pluggar jag teori på dator, med live-pianomusik i bakgrunden och korta avbrott för massage, pussar, tepauser och middag med mysig familj. Helt okej. Väldigt okej. Problemet är att jag inte får läsa böcker längre. Ingenting. Inte förrän körkortet finns på riktigt. Så, om jag är ovanligt otålig och otrevlig ett tag framöver, har ni förklaringen till det här. Det har gått en vecka och jag är redan i upplösningstillstånd. Men ibland får man ta i med hårdhandskarna. Körkort ska det bli. Och sen, ska vi läsa, så det ryker om det.

Jag har kliat sönder min haka och mitt vänstra ögongryn. Det är ganska opraktiskt för jag har svårt att tänka på något annat. Det liksom svider och sticker och kliar ännu mer. Det är nog därför jag inte kommer någon vart med mitt reportage. Så måste det vara. Det är nog därför det är omöjligt att fylla ut 10 000 tecken om Pingstkyskans secondhandbutik. Ja. Dumma haka.

Jag tror jag ska flytta in i en halsduk. För om jag bodde där, bland allt ull och garn och mys, så skulle jag aldrig behöva frysa och då jag skulle kunna rymma hemifrån. Sova under en gran i skogen eller mellan blommorna i en rabatt eller under grannens häck. Trädgårdshäck alltså. Då gör det inget att marken är kall och alla höstlöv blåser bort. För om man bor i en halsduk klarar man nog nästan vad som helst.

Det är den nionde november och det regnar slask i Göteborg. Hela Nordstan är full av grönt glitter och röda granar och på Lindex kan man köpa blinkande tomteluvor i barnstorlekar. I Lindome är det ännu värre. Här ligger snön kvar, så marken blir alldeles vit och det knarrar när man går. Varför gör det det egentligen? Exakt vad i snön är det som knarrar? Som potatismjöl. Jag tror jag ska fråga Henrik.

Okej. Nu är det nästan vetenskapligt bevisat. Jag har sämst självdiciplin ever. Två hela kexpaket. Tre stora onödiga bloggar. Fyra timmar med ett tomt worddokument. Det här är inte okej.

Om någon undrar vart jag har hållit hus det senaste, så är det inte mycket att undra över. Jag har inte gjort något särskilt direkt, mest ägnat mig åt det där gamla vanliga.. Att fightats med ett gäng dödsätare, sjunga med två superstjänor, kyssa en snygg fotomodel, spela fyrhändigt med en miniatyr av Robert Wells och äta kebabkvällsmat med tre Potterproffesorer. Rädda livet på Ronald Weasly. Övningsköra på ICAparkeringen. Låna böcker om frikyrkosekter. Det gamla vanliga, ni vet. Inte konstigt att jag inte haft tid att blogga.

Näsan är täppt och painot välter snart under ett stort notberg. Men det är det värt. Lätt värt. För jag har träffat en fin vän på ett snällt djur, och jag har myst en hel natt. Och kastat mig ut för röda och gröna och blåa stup. Så ja, det är lätt värt. Och i morgon blir det ännu mer värt. Harry!

Fullare än så här kan man nog inte bli. Full på intryck alltså. Och kärlek. Jag tror jag är en svamp. Eller en kaffekopp. Helt full i alla fall, till toppen. Och tjena, det var nödvändigt.