Det är ändå inte utan att man undrar ifall jag ändå inte skulle kunna leva ett hyfsat normalt liv utan att känna till alla detaljer kring kvävets kretslopp.

Konstig meningsbyggnad, jag vet. Men det är ungefär det jag funderar över just nu (kväve alltså). Kväve och tomater. Jag har ätit hur många som helst.

Okej, jag tar tillbaka det jag skrev igår, om att det är kallt. För det är det inte. Idag har jag nästan svettats bort, i tjock varm tröja och tjocka varma strumpor och tjocka svarta skor. Solen sken och det blåste inte alls så kallt som dom hade sagt. Fast mysigt har det varit ändå. Speciellt med luciaplanering. Pepparkakor, clementiner och te, tomtar, tärnor och julmusik i stämmor. Det är inte långt kvar nu. Fast kallt är det faktiskt inte, trots att vi konstaterade det typ fem gånger. Och nu måste jag plugga, så in i hoppsan. Sluta lyssna på barnmusik. Fast det är ju så otroligt galet bra.

Det är kallt nu. Så kallt att jag börjat använda mössa och vantar och min stortå har domnat bort. Så kallt att inte ens gummistövlar hjälper, inte ens med varma sockar. Ändå är det bara oktober. Tur då, att det finns sånt som värmer. Fina vänner typ, gröna ljus, fem koppar te, maffig körmusik, mysig reunion, prat halva natten, lerig häst, larvig läsk och en antik flygel med vacker cellomusik. Viktigt plugg. Varm tröja. Kramar. Jag älskar kramar. Och jag vill ta körkort. Fast först ska jag tina lite. Sitta en stund framför brasan. Läsa lite samhäll. Få tillbaka känseln i stortån. Typ.

Nu är det för mycket igen. För mycket plugg och för mycket musik och för mycket Harry och för mycket kärlek och för mycket bussar och för mycket plugg och för mycket plugg och för lite tid och för mycket plugg och för mycket plugg. Egentligen är det inte så mycket. Men det blir för mycket. För det finns liksom ingen tid. Men det är ju ett I-landsproblem. Och jag mår egentligen väldigt bra. Idag mår jag väldigt, väldigt bra. Puss och kram på världen.

Jag har lång sovmorgon. Men jag sover inte utan har gått upp för att spela piano istället. Fast det gör jag inte. Jag äter bara avokado. Gott, men onödigt. Jag hade kunnat sova en timma till. Fast då hade jag nog missat bussen. Men det kanske jag gör ändå.

Idag har jag känt mig lite som min tröja. Den svarta T-shirten med en apa längst ner i hörnet och rosa tryck över hela magen. Det är massa olika former och figurer, typ blixtar och stjärnor och hjärtan och noter. Precis som i verkliga livet.

Idag har jag varit arg (blixtarna), för att jag inte fått läsa klart Harry. (Varför måste man ha ett verkligt liv, egentligen? Man kan väl skippa en dag då och då och flytta in på Hogwarts på heltid?). Och jag har varit notig (med Eva, intensivövning, hjärntvätt, intervaller och skalor och tonarter och hitan och ditan och nu ska vi kunna sjunga a vista, men det kan vi inte). Jag har varit kär och det är så mörkt ute att man borde kunna se massa stjänor men det kan man inte.

Nu ska jag krypa ner någonstans och läsa. Läsa, läsa, läsa. 52 sidor kvar, bara. Det är ju löjligt. Over and out. Godnatt. Harry.

My life has been such a whirlwind since I saw you
I've been running round in cirkles in my mind.
And it always seems that I'm fallowing you boy
cause you take me to the places
that alone I'd never find.

Tänk, jag har lyckats hålla mig en hel dag från Harry Potter. Det måste ju innebära att jag faktiskt har ett riktigt liv. Med fina gula höstlöv, röda, organga träd och en stor svart häst och fin lockig kompis. Och en underbar promenad i ett Lindome som är vackrare än alla tavlor från hela expressionismen. En urartad körövning, ett utommordentlig minikörframträdande, lite natur, misslyckad ljudläxa och en väldig massa sidor i Zigma. Och kramar under kaktusar i en 90säng. Blont hår, fina läppar och mjuka örsnibbar. Betapet. Me like.

Förlåt kompis, för att jag har varit så självupptagen. Förlåt att jag gjort massa annat och lågprioriterat dig. Struntat i dig och tänkt på annat. Inte spelat dig och inte saknat dig. Förlåt pano, för att jag förolämpat dig och dina kompisnoter. Det ska inte hända igen. I promise. Vänner igen? okej? Jag älskar ju dig, du vet.

Det är en ganska fin morgon på vår lilla gata. Till och med vädret är okej. Det blåser och är lite mulet, men inte särskilt kallt.

Det är en ganska fin morgon, och världens snyggaste kille står parkerad på min garageuppfart. Han har tajta träningskläder, grå gympaskor och stort fluffigt hår med blonda lockar. Fina ögon, snygga ben och världens coolaste cykel. Lite som en sagoprins. Eller en filmstjärna. Han liksom lyser upp hela gatan och gör morgonen ännu finare. Han är världens snyggaste kille. Och det är på min garageuppfart han står. Tänk vad grannarna måste vara avundsjuka.

Det är inte klokt vad vi börjar bli stora egentligen. Kör bil, dammar av hästar och så.

Ibland behöver man en liten puff i baken. Lite så där lagom halvhårt, så man vet att man lever och blir lite mer effektiv. Typ städar rummet och spelar orgel och börjar blogga. Tack Sanna, för puffen, här kommer ett otroligt intressant inlägg.

Jag har skavt sönder mina hälar. Det kanske inte låter så hemskt, men det är faktikst väldigt opraktiskt. Jag kan inte gå i trappor, inte springa till bussen och inte använda mina rosa converse. Det är faktiskt nära på en katastrof. Och allt för att hagen är så ruggigt lerig och mina ridskor blivit prickiga av mögel.

Sen har jag skavt sönder mina ögon också. För jag har läst lite för mycket. Lite för mycket Harry Potter. Omänskligt mycket Harry Potter. Onödigt mycekt Harry Potter. Faktum är att jag läst så mycket att jag inte hunnit med något annat är att läsa, Harry Potter. Och faktum är att jag nästan inte kan tänka på något annat än att läsa, Harry Potter. Och så äter jag korv. Det är gott. Man kan nästan tro att jag blivit besatt.

Imorgon ska jag spela orgel och det är nästan en lika stor katastrof som mina mögliga skor. För jag har inte övat någonting. Jag tror nog på fullaste allvar att jag ska hinna lärare mig tre psalmer under en eftermiddag. Fast det kommer jag ju inte hinna.



PS. Så här känner jag mig nu, som en liten sköldpadda på drift i en fin sjö. Ganska så harmoniskt. Hakuna matata.