hopp, hopp, hopp (fast de kan varken hoppa, simma eller flyga)
Jag upptäckte att jag hade fullt av löss i håret. Det var ytterst otrevligt. Men nu är de supersanerade. Bautaborta. Efter många timmars borstande, duschande och dödande. I ren panik kletade jag in balsam i hårbotten. Två gånger. Och sen duschkräm i topparna. Och sen, efter tre djupa andetag, riktigt shampo överallt många gånger. Och lusdödarmedel. Och om de har överlevt det här så är det ett mirakel. Det kliar inte ens längre.
music is a world within itself
Så åkte vi på skidsemester till ett 18 grader varmt Idre. Körde mycket bil, bar tunga väskor, drack äkta fjällvatten och spelade två timmar minigolf. Bowlade, sov och åt asiatisk mat. Åt svensk mat och italiensk mat och godis och vindruvor och mackor för flera hundra spänn. Så åkte vi skidor i sorbe, solade utan tröja och besteg ett högt berg med snöskor. Det tog en hel dag. Berget alltså. Så skrattade vi och kramades och förstod inte ironi alls men hade det ändå väldigt mysigt. Var på lämmelsafari och lyssnade väldigt mycket på Ole Björud. Och ärligt talat så var det väldigt trevligt.
Sen kom vi hem och så var Hjo och antagningsprov fem dagar bort så då blev det att begrava sig i intervall och satslära och harmonisering och rytmdiktat med en väldigt fin musikalisk vän. Säga vad man vill om melodidiktat, men mollskalor kan vi. Och nu skiner inte solen längre och det passar bra för då kan man stänga in sig med Haydn utan att få dåligt samvete. Grejen är, att allt hade varit lite lättare om religionsarbetet hade handlat om melodiska skalor och svenskatalet om överstigande kvintar. Men jag antar att man inte kan få allt här i livet.
fräknig, finnig, nån har snea tänder
Nu är det nog helt bevisat, att jag har bästa vännerna, snyggaste mannen och coolaste kören. Som tack för att ni finns bjuder jag på dagens charmigaste bilder. Det är imponerande att barnen vågar vara i närheten. Allt cred till er.
en del är långa, andra korta
Idag har jag gått barfota promenad i grönt gräs med hårig hund. Så borde man ha det jämt. Och en helt annan sak - om man googlar på mitt hela mitt namn (för det kan man ju roa sig med att göra ibland), så kommer det först upp fyra bilder på riktiga mig, sen en på Mölndals kulturskola och sen väldigt många böcker och några hästar. Rätt mysigt faktiskt.
jag känner att det händer i luuuuuuften
Okej, nu är det vår på ritkigt. Fjärilar och humlor och hundbajs och grodor och sjöar och så. Mysig skogspromenad. Det är grymt.
min morfar hade en gamal rock
Det regnar och blåser, är kallt, blött, halt, snorigt, snurrigt, kletigt, klibbigt och kallt. Jättekallt. Jag går till skolan i mammas stickade tröja. Det går inte ens att gissa att det är april.
Kalliollekokkolalle
Idag åt jag sexton bitar sushi. Sexton bitar. Och jag blev inte ens helmätt. Och jag skojar inte ens. Världen går utför. Min värld alltså. Utför mot medelhavet. Med finsk stämsång i bakgrunden. Kalliollekokkolalle.
så det kan gå
Min mamma är inte bara magsjuk. Hon är forskare också. Så idag bestämde jag mig för att härma henne och göra några små undersökningar och experiment. Nedan följer ett utdrag ur min vetenskapliga avhandling.
Experiment nummer ett: Att ta in hästen från hagen.
Frågeställning: Är det möjligt att förflytta hästen från hagen, via stallplanen och in i stallet?
Hypotes: Eftersom det vanligtvis brukar funka finfint, och eftersom det inte tycks vara några synliga förändringar idag, så borde det vara högst hypotetiskt möjligt.
Slutsats: Det är inte möjligt. Både hästen och högra stövlen blir kvar i den leriga hagen.
Experiment nummer två: Att ta mig själv från hagen.
Frågeställning: Är det möjligt för en febrig, förkyld och snart magsjuk nittonåring att ta sig på ett ben från en lerig hage, via paddocken och in i stallet?
Hypotes: Antagligen inte.
Slutsats: Jo. Det är möjligt. Men lerigt. Och jobbigt. Och alla hästar inom en mils avstånd blir livrädda.
Experiment nummer tre: Att fiska upp stövel ur leran.
Hypotes: Eftersom det vanligtvis brukar funka finfint, och eftersom det inte tycks vara några synliga förändringar idag, så borde det vara högst hypotetiskt möjligt.
Slutsats: Det är inte möjligt. Både hästen och högra stövlen blir kvar i den leriga hagen.
Experiment nummer två: Att ta mig själv från hagen.
Frågeställning: Är det möjligt för en febrig, förkyld och snart magsjuk nittonåring att ta sig på ett ben från en lerig hage, via paddocken och in i stallet?
Hypotes: Antagligen inte.
Slutsats: Jo. Det är möjligt. Men lerigt. Och jobbigt. Och alla hästar inom en mils avstånd blir livrädda.
Experiment nummer tre: Att fiska upp stövel ur leran.
Frågeställning: Är det möjligt att med hjälp av en lånad högerstövel, en rostig gammal spade och två hala stenar, fiska upp den tappade stöveln ur leran?
Hypotes: Man kan ju alltid försöka. Något annat alternativ finns knappast.
Slutsats: Något annat alternativ måste kommas på, för det här fungerar inte. Resulterar endast i ännu mer lera och ännu mer nedsjunken stövel.
Experiment nummer fyra: Att hitta hjälp.
Frågeställning: Är det möjligt att inom rimligt avstånd hitta någon form av starkare muskelkraft eller smartare huvud - och kan denne i så fall lösa problemet?
Hypotes: Kanske mannen i garaget kan använda traktorn och dra upp stövlen.
Slutsats: Det kunde han inte. Men hans bestämda fru kom svärande traskande, tog två bestämda tag med spaden, dränkte den och oss båda i lera och fick upp stöveln.
Experiment nummer fem: Att få bort leran.
Frågeställning: Är det möjligt att, utan rinnande vatten, skrubba bort lera ifrån kläder, händer, skor och spadar?
Hypotes: Kanske om man låtsas att man är en fattig afrikan och bär några hinkar på huvudet.
Slutsats: Vatten kan inte ta bort lera. Ingenting kan ta bort blöt lera. Stackars afrikaner. Stackars mig.
Hypotes: Man kan ju alltid försöka. Något annat alternativ finns knappast.
Slutsats: Något annat alternativ måste kommas på, för det här fungerar inte. Resulterar endast i ännu mer lera och ännu mer nedsjunken stövel.
Experiment nummer fyra: Att hitta hjälp.
Frågeställning: Är det möjligt att inom rimligt avstånd hitta någon form av starkare muskelkraft eller smartare huvud - och kan denne i så fall lösa problemet?
Hypotes: Kanske mannen i garaget kan använda traktorn och dra upp stövlen.
Slutsats: Det kunde han inte. Men hans bestämda fru kom svärande traskande, tog två bestämda tag med spaden, dränkte den och oss båda i lera och fick upp stöveln.
Experiment nummer fem: Att få bort leran.
Frågeställning: Är det möjligt att, utan rinnande vatten, skrubba bort lera ifrån kläder, händer, skor och spadar?
Hypotes: Kanske om man låtsas att man är en fattig afrikan och bär några hinkar på huvudet.
Slutsats: Vatten kan inte ta bort lera. Ingenting kan ta bort blöt lera. Stackars afrikaner. Stackars mig.
det äckligaste inlägget i min blogghistoria. känsliga läsare varnas.
Min mamma är magsjuk. Min pojkvän är magsjuk. Min bror är hos tandläkaren och jag vågar knappt äta yoghurt. Av rädsla att spy upp det alltså. Fast jag är nog inte magsjuk än. Anna sa igår att man inte ska oroa sig, men det är svårt att låta bli.
allt hade inte funkat med bara kompositörer, det behövs ju faktiskt också några ingengörer
Jag vet inte om det går att trycka in typ ett helt halvår på typ en halv vecka. Men om det går så är det nog det jag har gjort. Det har nämligen varit ganska intensivt. Big ben och bara ben blandat med sallad, rosor och en äkta engelsk pub. Och så sju timmar svåra prov, 40 nyfyllda rytmiska år, en försenad lunch, ett snöigt sverige, en fejkat TV-sändning, försvunna noter, pianolektion, hästskit och promenader och förkylning och flera liter ljummet flaskvatten. Fyrhändigt mys, varm tunnelbana, äkta starbucks, skabbigt hotell, helgrym musikal, söta vänner, två rockiga brudar med proffsröster, en helromantisk pojkvän, väldigt många timmars sömn och så vidare och så vidare i all evighet nästan. Väldigt mysigt faktiskt.
