Utsikten. Punkt. (ännu finare på kvällen, eller när solen lyser)


Hyllor fulla med noter. Och massa tid att spela dem. Noterna alltså, inte hyllorna.


Spontan-taccos. Spontante. Spontanjam. Spontanfilm. Spontansång. Spontant.


Övningsrum med två flyglar. Kärlek på hög nivå.


Handsprit på toaletterna.


Carl Orff, Carmina Burana, grym körsång.

Och så vidare. Fortsättning följer.

Jönköping Resecentrum är nog den finaste tågstationen som finns. Den är lagom stor och har en sushibar och informationsdisk där personalen är trevlig och kan svara på frågor. Den har rulltrappa och en ICA-butik och stora skärmar över tider och platser och annat som är viktigt att veta. Jönköping resecentrum ligger precis vid Vättern. Med stora glasrutor så man ser hela sjön och träden och husen och solen som skiner och barnen som leker. Det ser ut som en väldigt vacker tavla, typ.

Göteborg Central är lite mer sunkig. Lite mer cigarettfimpar och hundbajs och tuggummipaket. Lite mer betong och lite mindre sol. Utsikt över Postens huvudkontor. Det är inte riktigt lika trevligt att vänta där, och det ser mest ut som bilder ur en tragisk seperationsfilm. Men det har sin charm ändå. För det påminner om fikor och glass och häng och så.

Jönköping är meditativt. Göteborg är mysigt. Där finns Poseidon och Karin och Leffe. Där fattar folk "knöka" och där kan man träffa nån man känner. I Jönköping har de en mysig innestad och en stor stadspark och en väldigt trevlig folkis. I Lindome finns det god grillad mat och nu ska jag duscha.


(Om man tror att man har missat poängen i det här inlägget så kan man sluta tro det för det finns ingen poäng. Bara att man tycka om olika platser på olika sätt. Och att grillad mat är gott och att det ska bli skönt att duscha i ett riktigt badrum. Typ. Puss.)

Hej bloggen.

Jag lever. Du behöver inte vara orolig. Det har bara varit lite fullt upp med att plugga väldigt många namn och hålla ordning på vilka som går i vilken linje och vilken klass och vilka som spelar vilka instrument och vilka som bor på vilket internat och vilka som inte bor på internat och vilka som kommer från vilken stad och vilka ackord som ingår i vilken tonart och vilka tider man får äta lunch. Och så ska man komma ihåg att ta av sig skorna i hallen och att inte gå vilse och att sova lite på natten och att borsta tänderna ordentligt och att inte äta för många kakor vid fikat. Vi äter var tredje timme och har två veckor på oss att öva in ett helt körverk på latin och tyska. Det är ganska coolt.

Och skolan har fantastisk utsikt och fantastiska lärare. Och läskigt stora tvåor, som kan jättemycket musik och sjunger så hela kroppen ryser. Och lite mindre läskiga musikettor (som kallas mu1 och som är vi) och församlingsmusiker (som kallas FM och som är våra klasskompisar ibland). Och på tisdagar är det ägg till frukost och jag har hittat ett hemligt rum med två stora flyglar och flera hyllor med noter.

Vårt rum är lagom stort och extremt kallt (för värmen kommer igång om några veckor) och ganska sunkigt om man jämför med våningen under, som är nyrenoverad och väldigt fräsch. Men vi är glada ändå, för här är det nära till köket och trappan och vi har en toalett i korridoren som man nästan får backa in på för den är så liten. Och vi har två skrivbord och två garderober och en stor ek utanför fönstret. Golvet är brunt och det är förbjudet att spika på väggarna, men man får hänga bilder på en liten anslagstavla. Imorgon börjar vi läsa efter schemat och får reda på lärarledda ensamblar och har en väldigt lång håltimma. På fredag blir det första orgellektionen och hela tiden sjunger vi på latinska. Jag tror det här blir ett bra år. Nu ska jag komma ihåg att sova lite. Och någon dag kommer lite bilder.

En mycket klok vän tipsade mig om att man inte inte behöver så mycket packning. Tur att jag är så bra på att lyssna på mina vänner.

"Om alla hade varit som du hade den här världen varit lite bättre."
"Hurdå menar du?"
"För det första hade alla ätit så lite så all överkonsumtion hade försvunnit. Och så är du så fridfull också, så det hade säkert varit fred överallt."

Det låter ju bra. Fast om alla hade varit som jag hade alla kinder försvunnit också. Min högra är nämligen helt borta snart. Söndertuggad och uppäten. Det gör väldigt ont.

Jag och mina kusiner har en så fin relation. De bjuder mig på glass i utbyte mot att jag gör sånt som jag var bra på för tio år sen.

Idag körde jag över min plånbok. Det är faktiskt sant. Jag körde över den med bilen. På en blöt parkering utanför coop, under sommarens största regnbåge. Efter att jag tappat min mobil och bett två stora starka främmande män om hjälp med att transportera tio stycken ytterst otympliga flyttkartonger. Och den blev bara lite platt. Plånboken alltså. Den gröna, farmors gamla. Bara lite platt, fast hela bilen guppade till. Det var ju tur förresten. Att den guppade. Så jag märkte att jag tappat den. Plånboken alltså.