Ätit lite för mycket kakor, sjungit lite för mycket, dansat lite för mycket och repat lite för många gånger. Ensembleuppspel imorgon och folk är taggade och överövade och det blir det blir nog awesome. Ska bara tillverka en fågelnäpp först. Och packa lite, för snart blir det långvecka i Götet. Göttmos. Som Ove sa på orgellektionen idag. Och fast att det har kommit många inlägg och bilder och filmer om livet här har jag inte alls glömt hänget hemma. I promise. Här, tsempel, kör världens mysigaste människor världens mest övertaggade uppsjungningsövning. Klockan är tidigt men energin är det sannerligen inget fel på.

Jag tänkte att jag bara skulle chilla runt här i ett år utan att tänka på framtiden. Så kom jag på att framtiden kommer ju ganska snart och då kanske det är bra att vara lite förberedd. Så jag har börjat funderat på möjliga yrken. Och häromdan slog det mig, i ett övningsrum med kass belysning och dåligt piano, att mattematiker kanske är något att satsa på. Jag och Emmie var nämligen lite oöverens om hur triloer och åttondelar ska spelas ihop. Så vi vandlade om värderna till centimeter och gjorde en mattematisk formel, så allt löste sig och vi förstod varandra. Kanske ren slump, kanske naturbegåvning. Let's tro på det sista. Här finns bildbevis.

Det är dumt att min mobilkamera har så dålig zoom. Men även om den var bra skulle det nog ändå inte gå att fånga utsikten här. Den är alltid fin, men nu är den så färgglad och höstig och bladig och blå-himmelig att det nog är oslagbart. Ofattbart. Ofotobart. Så sjukt klyschigt vackert. Och det blir många långa klyschiga höstiga promenader, under samma paraply, utan paraply alls, med stickade halsdukar, frisk andedräkt och fryspåsar från coop.

På den här bilden är det kanske bra att zoomen är dålig, för här kan man roa sig med att hitta ett fel.

Ser ni?

Det är i evighetsbacken upp till skolan.
Man tror att det är ett löv i mitten. Så är det en pepperoni. Man kan ju undra hur den har hamnat där.

Jag har blåmärken i handflatorna efter för mycket gospel. Träningsvärk i vaderna och lite ont i halsen. Men det är det värt, för svängigt var det, och roligt och mysigt och trevligt folk och grymt häng och god mat och allt sånt där annat som hör till.

Och nu börjar ny skolvecka med massa körrepetion inför invigning av Jönköpings nya konserthus. Den elfte i elfte i elfte ska vi stå på en flotte och sjunga Ronja Rövardotter, i en kör med tusen pers och Smålandskändisar. Typ. Fast alla får inte plats på flotten. Och alla ska inte sjunga allt. Det är lite dålig info. Men vi övar ändå.


1. Få ljud i munstycket. Spänn läpparna. Sikta på väggen (eller Emelies näsa). Le bara i mungiporna. Hakan upp. Och så vidare.



2. Få ljud i hela flöjten. Lite samma grej. Lite svårare att hålla balansen bara.



3. Spela en hel låt. På tonerna B, A och G. Texten är: "Varför säger Nalle 'puh'? Blåser på sin nästipp ju!" Man får sjunga med om man vill.

Tada! Jag har en känsla av att Emelie kommer göra mig till proffs innan året är över.

Jag har använt ordet Mysigt i de tre senaste inläggen här på bloggen. Vet inte riktigt hur man ska tolka det. Kanske att jag har dålig fantasi. Brist på andra adjektiv. Ett namn som börjar på M. MysMaja. Eller så är det helt enkelt för att livet på folkis är mysigt. Ja, så är det nog. Mysigt är ordet. Ikväll var det bastu och väldigt många duktiga pianister (inte i bastun alltså, men i kapellet med Gittan och godis). Nu blir det sömn. Snart är det helg. Då ska vi sjunga gospel så hela Mölndal svänger. Mysigt ska det bli. Mysigt.

Mysig kulturell höstreunion.


Djup kylskåpspoesi, så här i svenska litteraturpristider.


Delar av vår fullt normala(?) klass på premiären av Morden på Canal street.


Laktosfritt chokladbollsbak.


Och så vidare.
Mycket mysigt.

Man tänker att det är jobbigt att ha nackspärr och urladdad mobil och dra tung väska och bära fet dator i spöregn nerför branta backar, skynda till tåg och betala jättemycket för att fritidskortet inte funkar före klockan fyra. Men så tänker man: Nä. Inte när det innebär att man får två härliga tågtimmar med folkiskompis och bra musik, en helmysig sushireuion med nyklippt hår, ytterligare en minitågdejt, en dragig körövning, flera feta pizzor, många mysiga kramar och en lång kväll att prata ikapp skånsk tid och Mölndalskt liv. Då är det faktiskt fett värt.

Det är ju ganska trevligt när Bohuslän big band spelar så hela skolans aulan svänger och vi får gå in gratis och digga i två timmar. Ganska.

Lite skönsång från Gemensam lektion förra veckan som Amanda klippt ihop. Och sångensemlen Honungs första framträdande (min mobil filmar osynkat ljud). Och en liten bild från myset i måndags (min mobil tar helmörka kort, Sofia är bättre). Titta och lyssna om ni vill, för nu är det höst.

Just nu lever livet på väldigt många ställen samtidigt. I ett nyrenoverat hus på landet, i en fullsatt kyrka, en go gospelkör, ett sunkigt gatukök, en helmys kärlekslägenhet, en kulturell spårvagnstur och väldigt många tåg. Och så myskväll idag, med hembakat och fin musik, massage och prat och vänner och att börja lära känna folk på riktigt. Se stjärnor från balkongen och skriva dikter om små troll och äta taccofisk till lunch. Det är trevligt det.