Majas -

Nu var det typ slut på det roliga.

Jönköpingståget är varmt och skönt. Jag är seg och blöt.

Idag har jag typ hängt på artisten. Druckit te ur stora pappersmuggar, tryckt örat mot minst 50 olika dörrar (ingen överdrift) på jakt efter ett ledigt övningsrum, spelat för en torr jury, dragit torra skämt, ätit trevlig sushi och helt enkelt lekt cool. Med stor prettovarning tackar jag så hemskt för peppar och pussar och pianoskosnören. Det var lätt bäst med det här. För trots skön flygel och en helt okej Chopin så lär inte jag bli Göteborgs nästa konsertpianist. Och tur är väl det.

2012-02-28 @ 21:18:53 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

fikfikfika

Fika är bra också, om man vill tänka på annat. Nu kan nu andas ut, det här var sista klippet från i fredags.

2012-02-27 @ 15:37:35 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

bara så ni vet

Ni kanske undrar varför jag lägger upp massa blogginlägg helt random (inte för att jag inte brukar göra det annars, men), det är för att jag spelar piano. Just nu, alltså. Jag övar. Imorgon är det sökning och jag behöver egentligen spela konstant hela dagen, men det orkar jag inte. Därför gör jag små avbrott ibland, för att dricka te, rensa hjärnan och blogga. Bara så ni vet.

2012-02-27 @ 14:42:01 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

smoke on the water

Ni kanske undrar varför jag lägger upp massa filmklipp helt random (inte för att jag inte brukar göra det, men). I fredags hade vi musikcafé på skolan. Det var svettigt och stressigt och svängigt och trevligt och väldigt väldigt mycket. Över hundra chokladbollar, en ganska stor publik och väldigt mycket instrument.

Jag ska snart sluta bomba er, men så här lät sista delen av sista numret. Alla crazar loss och jag spelar orgel med full registrering men det hörs inte ens. Inte konstigt om halva musiklinjen fått tinnitus.

2012-02-27 @ 13:41:53 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Beethoven goes groovy

2012-02-27 @ 12:05:30 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Överraskningar är bra ibland

I natt trodde jag att jag drömde om en mystisk promenad med squash, blonda lockar och grönt te. Lite lagom kallt, lite långa kramar och ett halvår som typ togs igen på Lindomes gator. En källare, ett fotoalbum och en fin tjej. Och sen vaknade jag och insåg liksom att det inte alls var en dröm och då blev jag glad ända in i hjärtat.

2012-02-27 @ 09:17:55 Permalink Mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Kyss av eld (och hunung)

2012-02-26 @ 23:57:57 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Kanske det kanske

Jag är osäker
på exakt vad det är
men ikväll
känner jag mig liksom lite nykär
lite sådär
instabilt pubertal
lite sådär
Lyckan är typ total

Kanske beror det på
snödropparna i rabatten
eller
djupa samtal i natten
Kanske bokrean
på stan
eller
skinande sol hela dan
Kanske blå himmel
och promenad i Stadsparken
asbra orgellektion
och lite smågrönt på marken
Kanske lärare
som totalt jammar loss
Kanske skådisar
som flyger och röker låtsasbloss
Kanske utsikten
kanske gött häng
kanske kladdis-lunch
och nybakad maräng

Kanske kärleken till musiken
och allt i allmänhet
Kanske den nya stickningen
som blir längre och allt mer fet

Jag är osäker
på exakt vad det är
men ikväll
känner jag liksom lite som såhär
att imorgon
då ger vi fasen allt
för Beethoven i svänggung
det är redigt ballt
och med ett uttryck som är nästan överdrivet
tänker jag att
ikväll är jag nykär
i livet.

2012-02-24 @ 00:51:01 Permalink Mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks ()

Mina damer och herrar, I give you Waffna

På ett villkor. Om några år ska ni komma ihåg att det var här ni hörde det först.

2012-02-21 @ 12:55:05 Permalink Mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks ()

livet & lovet chillar, kameran hänger typ på

Det går så fort men ändå långsamt. Snabbt fast rätt så lagom. Lite svårt att hinna med i alla fall. Här kommer uppdaterande bildbomb (med lagom halvfrächa bilder).

Innan lovet hade vi kärleksvecka på skolan. Då var korridorerna fulla av hjärtan, citat och dikter. På golvet fanns puss- och kramrutor och i entrén spelades kärleksmusik. Det var kärleksgodis, kärleksbrev, kärleksföreläsning, kärleksfilm, kärlekskonsert och kärlekskänsla i varenda liten vrå. Alla var ovanligt snälla, folk kramades överallt och ingen vågade smita före i matkön. Vi åt kärleks-sushi, poppade kärleks-popcorn och skrev hemliga kärlekshäslningar till våra hemliga vänner och hela skolan liksom bara bubblade av kärlek.

Grannenes Kaktus kom och stillade mitt extrema djur-sug en aning. (och nej, det är inte jag som har gjort honom sådär platt. Han bara blir sån. Speciellt efter lite gos) (och nej, jag vet att han inte är så lik min Doggi till utséendet. Men till personligheten. Mysheten).

Pulkaparty med coola kusinen i Lindomes värsta backe. Jag skrek nog högst.

Ännu mera pulka och väldigt mycket skridskor, på tre olika sjöar, med kallaste tårna och charmigaste killen med tillhörande charmfamilj.

Göteborgs-Alla-hjärtans-dag-reunion på Evas Paley. Mycket folk, mycket gott, mycket kärlek och bild snodd från Sofia.

Helromantsik middag á la ax, chips, vin och Fia med Puss. Och så film, godis och ganska mycket läsk på det.

Och så Karlstad. Många timmars tåg. En bok, två trevliga pensionärer, kall snöig snöande snö, en smärre otrohetsskandal och en värmländsk dialekt som inte vill försvinna ur huvudet.

So far so good. Nu blir det nog snart sängen.

2012-02-16 @ 22:50:12 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

om man tittar för länge blir man åksjuk

När man sitter hemma och övar, nyvaken, i pyjamas och med fett hår, ska man vara tacksam att man har en paparazzibror som står bakom kakelugnen och förevigar det hela. Och okej att inlevelse är bra, men man behöver ju inte ta i så morrhåren kroknar. Det där ser ju inte riktigt klokt ut.

2012-02-14 @ 12:58:53 Permalink Mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks ()

och detta påminner numera också om kostymkillar

Lovet rullar och jag är lycklig. Av många anledningar men kanske framförallt för att jag får låna en kaktus av grannen. De åker skidor och låter mig ta hand om deras mjukt håriga kelsjuke kaktus (som är en kanin) (som är precis vad jag behöver). Han påminner så mycket om min Doggi. Samma grymtande. Samma buffande. Samma gosande och samma sprättande. Alltså inte exakt samma, såklart. Men väldigt likt. Det är nästan värt en gnutta nostalgi. Man får gråta om man vill. Det gör jag alltid.

2012-02-14 @ 00:26:31 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

snart fyller du 43 månader, bloggen. grattis!

Ikväll städar jag bloggen och blir lite sådär lagom nostalgiskt emotionell. Jag försöker strukturera kategorier. Det är väldigt pilligt och tar en himla tid. Jag försöker att inte läsa igenom alla gamla inlägg. (av två anledningar. dels tar själva strukturerandet väldigt mycket längre tid då, och dels skäms jag lite. men av princip har jag lovat mig själv att inte radera något).

När jag skrev de första inläggen här hade jag inte ens börjat gymnasiet. Jag var en väldigt, väldigt liten och extremt oerfaren människa. Jag hade aldirg åkt spårvagn. Jag kunde inte spela trioler mot åttondelar. Jag hade ingen aning om vem Dick var. Jag hittade inte i centrala Göteborg. Jag hade aldrig varit i Jönköping. Eller Kungshamn. Eller Idre. Eller Alafors. Eller Angered. Eller Krokslätts industriområde. Jag visste inte att Ove existerade och jag hade inte ens börjat tisdags-hänga med Anton.

Jag funderade mycket över universum och existensen och meningen med livet och långa picknick-promenader. Nästan alla mina vänner bodde i Mölndals kommun och jag skrev four-chord-sånger på gittar, hade precis börjat som söndagsskolelärare och hade en väldigt ljus sångröst. Jag hade aldrig ätit sushi, aldrig druckit vin, aldrig kokat kaffe. Aldrig spelat tvärflöjt och aldrig försovit mig en hel skoldag. Aldrig ens skrivit en barnkörsmusikal.

Jösses.

Nu har jag gjort allt det där. Och en väldig massa mer. Idag, tsempel, har jag åkt skridskor på riktig is på riktig sjö. Det var väldigt mysigt.

Tre år och sju månader är ändå inte så lång tid. Fast det är ganska gammalt för en blogg. Men mer blir det nog. Halleluja och godnatt på det.

2012-02-12 @ 00:42:31 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min familj ...

Min familj är inte som alla andra. Och det är intressant att gå på på kvällspromenad med min familj.

2012-02-12 @ 00:05:49 Permalink Sommaren 08 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Sonatina nr. 6, sats 1

Clementi goes crazy. And this is the reason why I got a metronom i huvudet.

2012-02-09 @ 21:50:55 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Allra käraste höstförkylning,

du är något konstig.
Lite velig.
Lite förvirrad.
Lite sjukt onödig.
Ska du vara kan du väl vara, på riktigt.
Inte leka shakespeare.
Att vara eller inte vara.
Att snora eller inte snora.
Det varierar verkligen.
Ibland, som nu, är det lugnt.
Ibland, som igår, kände jag för att stoppa upp en tampong i näsan.
Som Sofia gjorde på symfoniin.
Fast då var den i örat.
I alla fall.
Kära höstförkylning,
bara dra.
Eller kom.
På riktigt.

2012-02-08 @ 23:14:58 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

och här är beviset, trummisar borde isoleras

2012-02-07 @ 22:48:32 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Bach är inte alltid så ball

Jag orkar inte öva. Ligger i en soffa i Studiegården och stickar istället, och lyssnar på när alla andra övar (det är lyhört här. just nu hör jag en trumpet, två pianon, ett trumset och en sångensemble, och då är jag ändå typ 10 meter från närmsta övningsrum). Det är mycket trevligare. Men det känns så ruskigt oproduktivt, så jag lyssnar på en inspelad pianolektion under tiden. Gittan liknar mitt spel vid något varmt och tryggt som jag bäddat in under en filt. Det låter mysigt, tycker jag. Sen säger hon att det blir kvavt och dött och tråkigt där, under filten. Det låter mindre mysigt. Hon vill att jag ska vara mer Wild and crazy. Det är svårt. Att sticka är enkelt. Jag tror jag fortsätter en stund till.

2012-02-07 @ 19:54:53 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Allra käraste höstförkylning,

du är något sen.
Och det är ganska oartigt.
Men det är okej.
Jag tar emot dig ändå.
Med öppna näsborrar.
På ett villkor.
Håll dig på rummet,
hosta i armhålan,
smitta inte ner Emmie,
försvinn relativt snabbt.
It's a deal?
Oki?
Bra, stig på och känn dig precis som hemma.
Välkommen.

2012-02-06 @ 20:02:02 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

har du haft en kass dag - läs inte det här

Fantastisk helg. Fantastiskt väder. Fantastisk familj. Fantastisk pulka. Fantastiska vänner. Fantastisk församling. Fantastisk varm choklad. Fantastisk barnkör. Fantastisk pokvän. Fantastiskt pianospel. Fantastisk tågresa. Fantastisk, fantastiskt, fantastiskt (fantastiskt är ett tokigt ord) mottagande på skolan. Det här, mina vänner, blir man så mållös av att man inte riktigt vet vart man ska ta vägen. En helt mörk och nedsläckt Herrgård, med massa skor i hallen och smygande fingerknäppande. Bäst, bäst, bäst. Och allt annat var bäst också. Ni är bäst. Allihop. Tack.

2012-02-06 @ 01:17:12 Permalink Mitt liv Kommentarer (1) Trackbacks ()

det är askallt också

Idag känns det som att jag bor i en en sån där kula man har på julen. I glas, med nån liten figur i, ni vet, som man skakar så det snöar. För jag sitter i sängen och ser precis emellan gardinerna och där trillar stora, vita, mjuka snöflingor väldigt långsamt ner så hela marken blir vit. Det är fint.

Men istället för stämningsfull musik i julkular lyssnar på veckans inspelade pianolektion, där Gittan har massa energi och jag "mm"-ar och "aah"-ar och "aha"-ar, fnissar nervöst och svarar "njaaeeeaaaaee" när hon ställer frågor. Jag låter verkligen helt dum i huvudet.

2012-02-03 @ 09:53:09 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Nocturne Op. 72, No. 1

Tjosan Chopin. Ni får tjuvlyssna bara för att ni är så söta. Det är typ det här jag får träningsvärk av.

2012-02-01 @ 23:03:55 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

Om jag hade haft en tvärflöjt som näsa...

2012-02-01 @ 20:12:28 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()

random röra av mysiga saker, typ

Idag är en bra dag. Övningen flyter som vattnet i Vättern. Jag äter choklad innan lunch. Det är kallt som tusan men min mobil har fullt minne igen, för jag har lagt över massa mojs på datorn. Ni kan få se lite om ni vill.

Så här ser den döda blomman ut när den lever.

Kvalitetstid med papsen.

Lovsångsinspirationsdagsnätvärk. (där nybliven 20-åring också befann sig, men hon ville inte fasta på bild)

Jonna och Bea levererar godisplockardansen.

2012-02-01 @ 11:39:09 Permalink Mitt liv Kommentarer (0) Trackbacks ()