Allra käraste höstförkylning,

du är något konstig.
Lite velig.
Lite förvirrad.
Lite sjukt onödig.
Ska du vara kan du väl vara, på riktigt.
Inte leka shakespeare.
Att vara eller inte vara.
Att snora eller inte snora.
Det varierar verkligen.
Ibland, som nu, är det lugnt.
Ibland, som igår, kände jag för att stoppa upp en tampong i näsan.
Som Sofia gjorde på symfoniin.
Fast då var den i örat.
I alla fall.
Kära höstförkylning,
bara dra.
Eller kom.
På riktigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0