Jag orkar inte öva. Ligger i en soffa i Studiegården och stickar istället, och lyssnar på när alla andra övar (det är lyhört här. just nu hör jag en trumpet, två pianon, ett trumset och en sångensemble, och då är jag ändå typ 10 meter från närmsta övningsrum). Det är mycket trevligare. Men det känns så ruskigt oproduktivt, så jag lyssnar på en inspelad pianolektion under tiden. Gittan liknar mitt spel vid något varmt och tryggt som jag bäddat in under en filt. Det låter mysigt, tycker jag. Sen säger hon att det blir kvavt och dött och tråkigt där, under filten. Det låter mindre mysigt. Hon vill att jag ska vara mer Wild and crazy. Det är svårt. Att sticka är enkelt. Jag tror jag fortsätter en stund till.