Idag känns det som att jag bor i en en sån där kula man har på julen. I glas, med nån liten figur i, ni vet, som man skakar så det snöar. För jag sitter i sängen och ser precis emellan gardinerna och där trillar stora, vita, mjuka snöflingor väldigt långsamt ner så hela marken blir vit. Det är fint.

Men istället för stämningsfull musik i julkular lyssnar på veckans inspelade pianolektion, där Gittan har massa energi och jag "mm"-ar och "aah"-ar och "aha"-ar, fnissar nervöst och svarar "njaaeeeaaaaee" när hon ställer frågor. Jag låter verkligen helt dum i huvudet.