Ikväll städar jag bloggen och blir lite sådär lagom nostalgiskt emotionell. Jag försöker strukturera kategorier. Det är väldigt pilligt och tar en himla tid. Jag försöker att inte läsa igenom alla gamla inlägg. (av två anledningar. dels tar själva strukturerandet väldigt mycket längre tid då, och dels skäms jag lite. men av princip har jag lovat mig själv att inte radera något).

När jag skrev de första inläggen här hade jag inte ens börjat gymnasiet. Jag var en väldigt, väldigt liten och extremt oerfaren människa. Jag hade aldirg åkt spårvagn. Jag kunde inte spela trioler mot åttondelar. Jag hade ingen aning om vem Dick var. Jag hittade inte i centrala Göteborg. Jag hade aldrig varit i Jönköping. Eller Kungshamn. Eller Idre. Eller Alafors. Eller Angered. Eller Krokslätts industriområde. Jag visste inte att Ove existerade och jag hade inte ens börjat tisdags-hänga med Anton.

Jag funderade mycket över universum och existensen och meningen med livet och långa picknick-promenader. Nästan alla mina vänner bodde i Mölndals kommun och jag skrev four-chord-sånger på gittar, hade precis börjat som söndagsskolelärare och hade en väldigt ljus sångröst. Jag hade aldrig ätit sushi, aldrig druckit vin, aldrig kokat kaffe. Aldrig spelat tvärflöjt och aldrig försovit mig en hel skoldag. Aldrig ens skrivit en barnkörsmusikal.

Jösses.

Nu har jag gjort allt det där. Och en väldig massa mer. Idag, tsempel, har jag åkt skridskor på riktig is på riktig sjö. Det var väldigt mysigt.

Tre år och sju månader är ändå inte så lång tid. Fast det är ganska gammalt för en blogg. Men mer blir det nog. Halleluja och godnatt på det.