Jag har en orkide i mitt fönster. Den var väldigt fin när jag fick den. Sen dog den. Och så var den död. I typ två år. Sen flyttade jag och nu lever den. Med både blommor och blad och knoppar och lila färger. Och den verkar hur nöjd som helst. Men jag klagar inte. Jag kan faktiskt förstå den. Min mamma är ganska bra på att hand om folk och få dem att blomma upp igen.


Här är en bild från när den började dö.

De senaste veckorna har jag spelat mycket piano. Och då snackar vi verkligen mycket. Så mycket att jag fått träningsvärk i händerna, muskelknutar i axlarna, ont i käkarna och en metronom i huvudet. Alltså inte så att någon har kastat den på mig, eller att den har trillat, utan mer så att den liksom har flyttat in in själva huvudet. Med sitt ihåliga oavbrutna tickande. På jämna fjärdedelar. 100 bpm. Hela tiden. Tock, tick, tick, tick, Tock, tick, tick, tick. Det är nästan så man blir lite snurrig.

Det märks extra tydligt när jag promenerar. Det blir liksom helt i takt. Långa, raka, snabba steg. Och det är typ livsfarligt när marken är dåligt sandad och helt täckt av blank-is. Och det funkar inte att ha bråttom någonstans för då känns det som att jag rusar i tempo. Och är det en jobbig uppförsbacke kan jag inte gå långsamt, för då säger metronomen att jag sackar. En kran får inte stå och droppa och en klocka får inte ticka högt. För då blir hela min hjärna i obalans. Jag skriver till och med jämna åttondelar nu, på datorn. Det är minst sagt frustrerande.

Och bättre blir det inte av att en massa drillar och löpningar, melodislingor och skalor ska få plats där inne också. Ni vet såna där hjärntvättningsslingor. Upp och ner och runt och snabbt och långsamt och jag har spelat det så många gånger så det liksom har blivit en del av mina öron. Inte sådär lite småtrevligt som det kan vara ibland med bra låtar som fastnar, utan mer så där fruktansvärt irriterande. Det är oftast värst på kvällen. När det är sovdags och helt tyst. Då sätter Bach igång och har blir inte tyst förrän alarmet ringer på morgonen. I otakt och i fel tonart.

Det här är nog ytterligare en anledning (inte för att jag nämnt några tidigare, men det finns allt endel) till att jag nog inte skulle palla musikhögskolan. Tänk er själva, om det här skulle få fortsätta i flera år till. Jag hade ju blivit helt knäpp i huvudet.

.. och har haft en helt awesome helg. En himla massa övande och ännu mera mys. Nudlar, pizza, clementiner och improviserad pastasallad utan protein. Nära-halka-upplevelser minst åtta gånger (varav två gick längre än bara "nära"). Segat, degat, filmat, filmats, lett lekar, lekt lekar och nynnat norsk kareoke. Spelat tvärflöjt, skrivit dikter, läst brev, promenerat i snöstorm, pratat i sömnen (not. men jag och Emmie har påbörjat ett projekt att spela in våra kanske-existerande nattliga konversationer).

Idag har vi simmat. 37 minuter i Rosenlundsbadet. Shaky i benen men lätt fett blivande tradition. Klockan är mycket (igen), nu är det dags för sängen.


Killar med creepy ögon och 90-talslook.


suddiga magtröjor (och nej, jag är inte så borta som det ser ut)


En bil åkte ner i diket och folket i den bilen blev ganska leriga.


Flöjtmys.



Och typ såhär låter norsk kareoke.

När vi ändå håller på kan ni ju lika gärna få slänga ett öra på hela Beethoven (och halva ensemblen). Fortfarande en gnutta halvklart. Men trevligt ändå.

Halva mitt liv har jag varit irriterad på att jag spelar ett instrument som inte så ofta får vara med i orkestrar. Idag var en stor vändpunkt. Jag spelar oboestämman på tvärflöjt. Jag kan varken spela oboe eller flöjt, men det är väldigt kul ändå.



Att spela i Stinas synfoniorkester: fyra av fem toasters. Kanonkul!

Jag tänkte städa mina skrivbordslådor (hemma i Lindome alltså). Jag tänkte att det skulle gå snabbt och smidigt. Det gjorde det inte. Efter en timma och 28 minuter har jag bara hunnit med den översta. En av fyra. 25 %. Det är nämligen så, att allting som råkar ligga där i, varenda fjuttig liten minisak är så full av nostalgiska minnen, att det helt enkelt inte är möjligt att snabbt och känslokallt avgöra "funkar den här eller inte? ska den här slängas eller inte?". Nä, varje sak kräver ett eget litet möte, några små egna tankar och en fin känsla i magen. Jag håller helt enkelt på att återuppleva hela mitt liv. Det kanske inte är så konstigt att det tar ett tag.


Här, tsempel. En hög med sudd, tänker ni. Ja, förvisso. Men, vad ni inte vet då är att det längst fram (Vasa 1628) var svindyrt och det köpte jag för egna pengar i shoppen på Vasa-muséet i Stockholm när vi var där en vinter med familjen. Då var jag åtta år och vi gick på Skansen, köpte stjärtlappar, var på äventyrsbad och jag åt min livs första plankstek på restaurang. På vägen hem var det snöstorm och vi fastnade i backar bakom långtradare. Jag och Petter fick äta dillchips i bilen och sov med Svingelskogen i högtalarna.

Det i mitten högst upp, som är vinklat åt höger, med lila fot, fick jag i en presentkalender när jag gick på lågstadiet. Man kan snurra det upp och ner och jag brukade låtsas att det bodde en mask i det.

I mitten ligger ett rosa sudd med en figur på. Det är lite söndrigt i kanterna och när jag hittade det under en hög med papper kunde jag känna precis hur det smakade. Det fanns en period i mitt liv då jag faktiskt åt allt som luktade gott.


Här är pennor som jag samlat på mig under åren. Bläck, blyerts, färg, akvarell, stift och så vidare. Näst längst ner i högen längst ut till vänster ligger en grön penna. Den (och flera till, i andra färger), har funnits i mitt liv så länge jag kan minnas. Det är färgat bläck som luktar olika beroende på färg och får mig att tänka på rummet jag hade när vi bodde i Möndal. Lite knottrig tapet, om jag inte minns fel, och docksängen nära dörren. Flera av de pennorna funkar faktiskt fortfarande. Det är ju helt himla otrolig kvalite. 






En vändlig massa block i olika färger och former och med olika kreativa innehåll. Låttexter, målade porträtt, kärleksdikter, kompishyllnignar och så vidare.

Nu är lådan i alla fall väldigt snyggt sorterad och hushållet innehåller numera ett väldigt överskott av pennor (som visserligen fanns tidigare, men som blivit återupptäckta). Resterande lådor får helt enkelt bli ett framtida projekt. Jag bävar lite inför lådan med 13 a4-block och en hel påse full av brevvänner. Eller, brev från brevvänner i alla fall. Jaja. Puss och kram.

och nu ligger jag på golvet och funderar över tre saker:

- Vad har man för outfit på en 90-talsfest?
- Hur tar man tvåstrukna bess på en tvärflöjt?
- Varför ligger det en använd kondom i grannens rabatt?

Hm. Frågor utan svar. Kanske dags för lussebullsfika.

Ny dag, nytt rum, (nytt ljus?), nytt piano, nya toner. Men still the same tragglande. (och vad gör jag engentligen med handen varje gång jag spelat klart? sjukt onödigt)




(jag försov mig i morse) (men inte så länge som jag gjorde ibland på gymnasiet)

Nu hänger jag på Herrgår'n igen. Efter ett försenat tåg, missad buss, förvirrad fransman, mysig reunion, taco-lunch, pass-panik, häng på stan, en något för stor vaniljlatte, preimärbesök på nya Netto och tre timmars riktig ambitiös peppig övning. Lite orgel (typ 19 psalmer). Lite piano (typ 9 toner 19 000 gånger). (Här är exempel på det). (Här får ni höra 34 gånger). (och väldigt mycket fel). (Men ni får lyssna ändå). (Så blir ni lika hjärntvättade som jag är just nu). (Hjärntvättad men lycklig). (Det var längesen jag fick en sån kick av att öva). (Hoppas det håller i sig). (Lika länge som den här melodislingan i mitt huvud). 


Det snöar förresten här. Så marken är helt vit och jättehal.

.. och ganska mycket mer som inte ville fastna på bild. väldigt mysigt, och om två timmar bär det av mot smålands djupa skogar again. grymt är ordet. det enda som suger är att mitt pass är vips förschwunnen geworden.

och it was really tajm får a change. Ett litet ryck bara, så fick jag för mig att hela bloggen skulle ändras om. Så tog jag bort allt så ballade det ur så blev allt helt galet så satte jag lösen på för att skydda era stackars små ögon. Så drog jag ut på stan, hängde med fina vänner och mysig pojkvän och glömde bort bloggen. Stackarn. Så blev det lite mer problem och så blev det som det blev. Så här får det vara nu. Tills jag får tid och ork med den igen. För långa rubriker, för skeva bilder och för konstiga färger. Men vi överlever nog. Puss och kram och fint väder.

Det här hittade jag på Emelies blogg. En liten filmsnutt som Anna slängde ihop efter vårt besök i Angered (där vi rekade inför stadsdelsvandringen). En sjukt vacker stadsdel. Faktiskt.

Nyår var awesome med fina vänner och god mat och allt sånt där. Idag är en sån där dag när man inte borstar tänderna utan äter massa skumtomtar och dillchips istället. Spelar sällskapsspel, segar i soffan, hänger med Hydn och läser ytliga Nora Roberts-romaner. De flesta bloggar är vid den här tiden överfulla av massa bilder från året som gått. Här kommer en från varje månad (och vissa är snodda, kan jag redan nu erkänna). Varför vet jag inte riktigt, kanske för att jag själv ska komma ihåg. Här är typ 2011 a la bloggen och allt man kan hitta i arikvet där.

Januari.

Jag blev väldigt hostig väldigt snabbt och träffade en krullig kvinnlig läkare som körde upp en pinne i näsan och konstaterade att det var influensa. Då tältade jag i badrummet för att kunna andas. Samtidigt som jag panikredigerade ett radioreportage om mänskliga rättigheter. Det var asmycket snö och jag och Turid red iskallt långa stigar i skogen.


Februari.

Jag fyllde 19, tog körkort och vi åkte skidor i Isaberg. Shoppade på bokrea mitt i natten, skrev barnlåtar och hängde på Ale-landet med nyopererad tjej och oälskad hund.


Mars.

Den här bilden är ett år fel. Men jag hängde med den här tjejen, en dag när det var vår. Sen blev det vinter igen. Växlande väder, massa konserter och väldigt mycket böcker var det den månaden.


April.

I april hände asmycket. Projektarbetet blev klart, med sjungande barnkörsböcker. Vi var i London, med pubbar och BBC. Vi drog till Idre med skidor och minigolf. Jag turnerade runt i Sverige med folkhögskolesökningar och löss i håret.


Maj.

I maj var bloggen helt död, men vi tog studenten och ägnade oss åt allt runtomkring den. Typ panikplugg, separationsångest, städning, bal, konserter. Och så vidare. (det mest klockrena kan vara boken jag har runt halsen.. "här kan du läsa om det blir tråkigt på flaket". någon känner mig. men det var faktiskt mysigt, allting)


Juni.

Juni började med massa studentmottagningar. Fortsatte med chill sommarlov och kvalitetstid med hästen. Här jammar vi på slottsskogsbröllop. (alltså, hästen är inte med, men det ser ni ju)


Juli.

Jobb i hemtjänsten (sånt där har de på väggarna, tanterna), Hönö, Chicago på Hissingen och Toto på Trädgårn.


Augusti.

Sanna och Malin drog till USA. Jag drog till Jönköping och började dricka ännu mer te. Träffade underbara människor, testade på distansförhållande och sjöng körverk på latin.


September.

Vi hade avslutningskonsert på Emlia och sjöng Carmina Burana. Det drog igång ordentligt med lektioner, vi övade slagteknik (sompå bilden), försökte lära känna varann bättre, åt sushi, plockade svamp och hemma höll vi igång One way och grattade folk som fyllde år.


Oktober.

Nånstans här var vi med på premirären av Morden på Canal street. Jag började spela tvärflöjt och höstlovet inleddes med ett riktigt nice ensembleuppspel.


November.